Varför tappar svensk fotboll mer och mer, både när det kommer till klubbfotboll, som landslag? Det märkliga i allt detta är att vi idag har allt från tidig specialisering, akademier, höga spelarlöner, fler proffsspelare ute i Europa, precis allt som folk gapar efter, och som de säger är ett ”måste” för att lyckas? Men helt ärligt, har svensk fotboll blivit bättre?
MFF-aren Pontus Jansson hade sin analys klar i lördagens SDS-tidning när han skrev att spelarna idag har blivit för individualiserade både på plan, som utanför. Jaget går före laget, vilket är ett big no no när det kommer till just lagidrott. Som individuell idrottare, som exempelvis för oss brottare, där är det otroligt viktigt att vara just individuell så långt det bara går inom rimlighetens gränser. Lagidrottare måste däremot hitta sin plats i laget och göra den så bra som möjligt ihop med övriga spelare och lagkamrater. Om du så sitter på bänken så är du fullt delaktig i lagets prestationer, vilket är något en lagspelare måste förhålla sig till.
Tidig specialisering går idag allt längre ner i alla åldrarna oavsett vilken idrott det än handlar om. Vi har samma problem inom brottningen där ett flertal högljudda röster förespråkar tidig satsning, mer träning, längre träningar, tävla mycket (fastän vi redan tävlar mycket), och gärna så ska barnen också tävla utanför Sveriges gränser. Kontentan av detta hårdförande tränings/tävlingsupplägg som delges till våra unga individer gör att vi tappar våra pojkar/flickor i tidig ålder. Många av dessa ungdomar har då redan blivit mätta och utbrända som barn, vilket leder till att de aldrig blir några junior eller senior-brottare, eftersom den organiserade idrotten påbörjades i en allt för tidig ålder.
Ett av fotbollens största bekymmer (tror jag) är att många spelare tjänar (för) stora pengar allt längre ner i åldrarna. Det viktigaste för spelarna idag (samt för deras föräldrar) blir först och främst att hitta proffskontrakt som ser till att de blir ekonomiskt oberoende så tidigt som möjligt i deras karriär. Man glömmer liksom bort varför man idrottar – som i det här fallet spela fotboll. Utan huvudmålet blir i stort att tjäna så mycket pengar som det är möjligt, och gärna så tidigt som det bara går. Prestera, medaljer, vinna titlar är inget man kan köpa för pengar, oavsett hur mycket en spelare än tjänar. Och det är väl tur att det är så. Det finns ett talspråk som lyder – hungrig varg jagar bäst. Det har tyvärr blivit så för många stora föreningar inom den svenska fotbollen, och framförallt för vårt svenska landslag, att där finns inte någon hunger längre att arbeta för laget. De är redan så mätta av alla ekonomiska framgångar, att viljan att jobba vidare för titlar/medaljer har avstannat.
Därför var det glädjande när jag läste att svensk fotboll nu har som mål att spela en mer fysisk fotboll framledes. Fysisk idrott (om det så är fotboll eller vad som) utför man om man vill sin idrott på riktigt. Då är man beredd att göra det där lilla extra, ta smällen, offra sig för laget, göra den lilla extra vågade utmaningen etc. Du måste våga för att kunna vinna, men då måste du också kunna ge järnet när det kommer till träning. Svensk fotboll måste sluta mäta framgångar i antalet kronor. För det är just den debatten som pågått under många år, där Sveriges fotbollsframgångar har mätts i antalet miljoner klubbarna/spelarna har på sina konton.
Svensk fotboll måste nu få in spelare som är beredda att kämpa för sin plats i det svenska landslaget. Spelarna måste alla dar i veckan välja bort sin arbetsgivare (klubblaget). Om så spelaren tillhör ett lag i Sverige eller utomlands, så måste landslagsspel alltid vara prio ett. Att spela för laget, lära sig släppa sin egen persona. Just detta måste en lagspelare göra, oavsett om det handlar om fotboll, hockey eller annan lagidrott. Om inte får Sveriges lagidrottare i så fall skola om sig till att bli en individuell idrottare, där man absolut ska sätta sig själv i främsta rummet, och där ens persona är ens varumärke både på spelplanen, som utanför. Det är en gigantisk skillnad att vara lagidrottare kontra individuell.
Mjällby AIF har fattat hela den här lag-grejen, och det är därför som de TILLSAMMANS snart kan jubla över sitt första SM-guld. Grovjobb, fysisk idrott, göra det tillsammans, inte sätta själv i främsta rummet, jobba för varandra, inte ge upp. Detta är bara några få detaljer som Mjällby har förstått gällande vad som krävs för att ett lag ska vinna exempelvis ett SM-guld i fotboll.