Idrotten har sedan många år tillbaka jagat fuskande idrottare. Under en viss era var det dessutom tillåtet att fuska sig till medaljer genom att använda otillåtna medel. Framförallt på 70-talet var det som värst, eftersom det fanns en tillåtelse på den tiden. Fusket var utbrett i alla former. Nu vill jag inte på något sätt peka ut alla 70-tals atleter som fuskare, men det var ju tillåtet att exempelvis använda steroider fram till förbudet i mitten av 70-talet. Det var inte många som visste vad det var för något ”intressant” som idrottarna stoppade i sig, eller vetskapen om vilka försökskaniner idrottarna var under denna epok. När förbudet infördes började det bli någon ordning i ledet (sån tur var). Den ene efter den andra blev slutligen avslöjad med påföljande avstängning. Maskineriet var nu igång, och alla dopade idrottare blev jagade med blåslampa. Många resultatlistor blev även omändrade i efterhand, och resultat började gå tillbaka inom vissa idrotter.
Vissa tog ändå risken att fortsätta tävla med förbjudna medel i kroppen efter förbudets intåg, för de visste inget annat. Dopningen med otillåtna medel hade blivit som en viss liten snuttefilt för många aktörer. Medaljen var så pass viktig, att de var beredda att offra sin framtida hälsa, för ingen hade någon hum om de negativa bieffekterna som steroiderna förde med sig. Bieffekterna var ju inte bara små utslag som infann sig, eller lite hosta, utan den största biverkningen var livet som insats.
Idag, och sedan många år tillbaka jagas fuskare på ett helt annat sätt, vilket vi ska vara glada och tacksamma över. Fusk hör inte hemma någonstans, och absolut inte när det kommer till idrott. Ren idrott är oerhört viktigt, och vi får hoppas att arbetet med att jaga fuskare alltid kommer ha högsta prio, annars kommer idrotten haverera totalt.
”Dopningen” har nu även nått skriftens forum. Nu är det ju inte lika allvarligt som det idrottsliga fusket, men dock ett ”fusk” som idag är tillåtet. Det är absolut inte med livet som insats, utan det är givetvis på en helt annan nivå. ”Fusket” idag heter ChatGPT. Folk skriver texter till höger och vänster. Först måste jag säga att ChatGPT är ett fantastiskt hjälpmedel, fast den används inte alltid som ett hjälpmedel, utan den används fullt ut till att forma b.la. ”egna” texter såsom textförfattaren vill ha den, vilket blir lite lurigt. Är det fusk? Vissa/många tror ju på riktigt att de har skrivit texten själv, och att det är deras text, när chatten precis har gjort allt.
”Chatten” är som sagt bra till mycket, och framförallt när det kommer till formella texter som inte är, eller ska vara personliga. Ett (mycket) bra hjälpmedel helt enkelt i vissa lägen. Men jag vet också att Sveriges lärarkår runt om i landet har stora bekymmer med elever som använder ChatGPT till precis allt. Är det en bra utveckling?
Jag tror att längre fram kommer det bli en massa restriktioner gällande hur skrift och annat ska skrivas och publiceras oavsett sammanhang. Precis som inom idrotten så kommer det finnas vissa framtida förbud, gällande hur ”chatten” – AI får användas och nyttjas. Som en ordbok, lexikon, hjälp med stavning, meningsuppbyggnad (i viss mån) är AI ett bra hjälpmedel, men inte för att exempelvis skriva böcker eller egna personliga texter full ut.
Men som sagt, inga jämförelser i övrigt mellan ChatGPT-användare och idrottens allvarliga dopningsproblem, utan det är bara en intressant liknelse. Dopning inom idrotten är givetvis betydligt allvarligare än att folk gömmer sig bakom en text som de själva tror att de har byggt upp.
Mina texter är i alla fall inte ”dopade”. Det blir givetvis fel ibland, både med meningsuppbyggnad och annat. Ord/meningar följer inte alltid det akademiska mönstret, men jag är heller ingen akademiker. Jag är en skrivande före detta brottare som utrycker mina åsikter, synpunkter och mina tankar kring idrott, ungdomar och livet genom mina egna författade texter. Tyvärr vill ungdomar idag inte göra några fel, utan allt måste vara rätt och perfekt redan från början. Idrott och skrivandet är ganska snarlikt. Det handlar om att våga utrycka sig på sitt sätt och att vara kreativ, och inte genom att följa något mekaniskt som hjälper dig till etthundra procent.
Till syvende och sist kan vi konstatera att det fanns/finns inget positivt med idrottslig dopning i form av otillåtna medel. Det är fusk rakt av, och den ska beivras med kraftfulla avstängningar. Texternas ”dopning” är något helt annat, och inte något genomgående fusk. Det behövs nog bara en lite utbildning och en läran om en viss förståelse i hur man ska hantera och använda verktyget, annars finns det risk att det inte blir någon äkthet i slutändan. Och just äktheten/trovärdigheten är viktig oavsett vad vi än tar oss för.