Jag är svag för personer som brinner för sitt gebit. Om det så gäller sport, teater, skådespeleri eller vilket annat yrke som helst. Det kan exempelvis vara en långtradarchaufför som backar sin flera ton tunga lastbil med släp, på en liten trång gata, och som gör detta med glans. Man ser passionen i ögonen på chauffören som inte uppvisar någon form av oro, utan vederbörande är hur cool som helst i sin yrkesvana roll. I min värld beror denna lugna känsla av att personen i fråga är passionerad av sitt arbete. Är man dedikerad över sitt arbete, sin hobby eller vad det nu än är, då kan man ta sig an vilken utmaning som helst.
En annan som brann för sitt arbete var artisten Robban Broberg (1940 – 2015). Denne fantastiska ordkonstnär, som bara med sin uppenbarelse kunde förtrolla vilken publik som helst. Jag själv kan inte sluta titta på klippet från år 2001, när han uppträder hos Lasse Berghagen på Skansen. Robban Broberg fångar hela publiken (och då menar jag hela) bara genom att äntra scenen med sin blåa gitarr. Musikerna som sitter bakom honom sitter och småmyser när Broberg kör igång, som tillsammans med åskådarna njuter av hans briljanta förmåga att hantera det svenska språket med både klass, humor, till väl passande gitarriff. Han gör det svåra enkelt, och det är detta som är så häftigt att se. Tänk att han under sin era fyllde Globen flertalet gånger om i slutet av 90-talet. Det var” bara” Broberg och hans blå gitarr.
Det är som sagt fascinerande när folk äger sin scen. Om det så är en chaufför som kan backa med en flera ton-stor lastbil. Eller en artist som kan vrida och vända på det svenska språket, så att det slutligen mynnar ut till fantastiska sånger. Båda är lika imponerande att skåda.
Man märker på direkten om där finns en passion i utövarens agerande. När detta inträffar, då blir det också ett slutresultat av högsta klass. Det vill säga ett resultat som sticker ut, och som är något mer än det alldagliga. Många personer kan köra lastbil, och många personer kan spela gitarr. Men alla gör det inte med en passionerad känsla, en känsla som sticker ut på ett helt annat sätt.
Att se folk äga sin förmåga är som sagt fantastiskt att skåda. Eller varför inte en brottare som intar en brottarmatta med både pondus och stil, kombinerat med en blick som tydligt visar vem som innehar drivet, och den brinnande passionen.