SVT-play har köpt in en norsk dokumentär/realityserie som på norska går under namnet: Hodet i klemme. På svenska heter den: Svettas blod. Serien handlar om hur det norska brottningslandslaget förbereder sig inför olympiaden i Tokyo år 2021.
Min första tanke när jag såg att denna dokumentär fått en plats i det gedigna SVT-arkivet var – VARFÖR?
Min negativa reaktion grundar jag på för att serien uppvisar ett oerhört dysfunktionellt ledarskap som ingen svensk arbetsgivare/arbetsplats någonsin hade accepterat. Ledarskapet utmynnar i att den norska förbundskaptenen konstant delar ut nedlåtande kommentarer till sina adepter, och allt detta ”snyggt” inlindat med en massa svordomar och könsord. Rädslan ligger som en våt filt över samtliga involverade brottare, och så även ledare.
Min första tanke när jag såg arkivets inköp var just varför SVT vill uppvisa denna typ av osunt ledarskap? Är andemeningen den att de ansvariga utgivarna på riktigt tycker att det är så här idrott ska förmedlas och bedrivas? Det vill säga med en tränare som på ett arrogant och kränkande sätt vill skapa undersåtar, som han kan styra bäst han vill.
Efter många tankar och funderingar så tänkte jag faktiskt om. Dokumentären är faktiskt riktigt bra, om man ser den med rätta ögon. Och detta i ett rent utbildningssyfte. För det är kanske så att SVT är smartare än så. De kanske tänker som mig och många andra, och som dessutom har samma syn om en själv gällande hur idrott ska bedrivas, det vill säga på ett sunt sätt. Den norska dokumentären är kanske inköpt för att förmedla hur en osund ledarkultur kan te sig, och vad den i slutändan leder till? Fast oavsett tanke så smärtar det enormt i mitt idrottshjärta när man får se unga människor som satsar på sin idrott, och där idrottsmännens rädsla lyser rakt igenom tv-apparaten. Eftersom det övergripande syftet i serien handlar om att behaga en ledare som bara vill förverkliga sig själv och sina egna drömmar, så blir känslan än mer obehaglig.
Givetvis gick det inte bra för dessa unga brottare. Stressen blev allt för stor att bära. Glädjen försvann, och tvivlet tog överhand, vilket resultera i att samtliga underprestera när det väl gällde.
Men jag hoppas som sagt att dokumentären kommer bli en bra ögonöppnare och vägledning för en ny generation ledare. Men även för ledare som redan är aktiva i någon form av idrottsligt sammanhang. Serien lär oss att rädsla aldrig kan bygga några framtida stjärnor. Att viljan att vilja bli bra måste komma från adepten själv, och inte genom ett negativt ledarskap. Stress ska så lite som möjligt vara förknippat med idrott, utan ledarskap ska alltid bygga uppåt. Idrottsmän/kvinnor ska alltid omges med ett lugn, och en tro på att allt är möjligt.
Med rätt ögon och inställning, så är dokumentären svettas blod en riktigt bra ögonöppnare för hela den svenska idrottsrörelsen. Det gäller bara att ta på sig det rätta glasögonen. Om inte, ja då kan det gå riktigt fel, precis som det gjorde för våra norska brottarvänner.