Jag tränar tre mornar i veckan. 05.30 ringer väckarklockan, och klockan 06.00 är jag sedan på gymmet för att träna. Från det jag kommer så kör (tränar) jag ganska intensivt, dvs det är inte mycket vila. När klockan sedan slår 07.00 är jag klar. Då sätter jag mig på min cykel hem, och känner av årstidernas förändring eftersom jag är där varje vecka årets alla månader. Detta är för mig en livsstil. En livsstil som jag haft sedan 1976 då jag började träna brottning.
Min reflektion idag är att jag blir lite smått konfundersam på vissa människor som är där, men som inte tränar med någon reda. Varför är man där klockan 06.00 och gör allt annat än att inte träna med någon reda? Ett moment är att många av besökarna har sin telefon med sig. Istället för att köra set efter set, så sitter dom med sin telefon i näven och bläddrar, och det går både fem och tio minuter innan deras fysiska aktivitet drar igång igen. Varför kan man inte undvara telefonen den timmen som man tränar? Vad är det som är så intressant att kolla på under denna tidiga morgonstund?
Jag har givetvis inte ställt frågan till dessa personer, för jag är ingen självutnämnd ”gympolis” utan folk får ju såklart göra som de vill. Men jag kan ändå tycka att det är lite märkligt. Likaså gäller det vuxna människor som går dit, men som gör en massa andra saker, istället för att just träna. Man drar ut på tiden med att tex sprita bänkar, stänger och hantlar i all oändlighet, istället för att nyttja tiden till att just träna sin kropp. Är det verkligen så enkelt, att dessa människor på riktigt, tror att bara för att dom har varit där fysiskt, så tror dom att de har träna? Att de kan liksom göra en ”check på den” för deras närvaro.? De gör liksom aldrig en utvärdering och tänker, vad har jag och min kropp fått ut av denna morgonträning? Finns där något värde i att befinna sig på gymmet denna tidpunkt, eller på gymmet överhuvudtaget, om min tid i stort går ut på att kolla i telefonen eller göra andra icke träningsrelaterade saker?
Jag tror faktiskt på riktigt att dessa personer känner ett gott samvete över att de varit på gymmet denna tidpunkt, fastän deras aktiva rörelse nästan varit obefintlig. Folk har en förmåga att ljuga för sig själv (och även andra) om att de minsann har varit duktiga nog och ”tränat”. De förmedlar ju inte till sina vänner, arbetskamrater eller vem som, att den mesta tiden av besöket så var de uppkopplade med sin telefon till hundra procent. Om man skulle räknat ut deras aktiva rörelse under denna ”träningstimme”, så hade den rörelsen inte nått upp till telefonens hundraprocentiga närvaro, utan den hade varit väldigt obefintlig.
När jag lär ut träning till barn, så är en av det viktigaste delarna att förmedla att inte fuska. Fuskar man, så fuskar man bara för sig själv. Man kan lura andra, men man kan aldrig lura sin egen kropp. Att få in som ett mantra att träning ger nytta, och att kroppen känner tacksamhet över att den är igång och blir pressad. Nä, jag blir minst sagt förvånad över att vuxna människor väljer att lura sig själv på detta vis. Att barn tar en chans att komma undan, beror ju på att dom inte vet (tills dom har lärt sig). Därför så finns vi tränare där för att förmedla träningens budskap, och delge tips och råd för ett aktivt och hållbart träningsliv.
Men idag handlar mycket om att uppvisa en yta. En yta som inte alltid stämmer överens med budskapet som många människor vill signalera. Man skriver på sina sociala kanaler om att vederbörande tränar, men som i själva verket bara är på ett besök på ett gym där man gör allt annat än att träna. Det viktigaste är inte vad du gör, utan vad du förmedlar utåt. Men kroppen kan du inte lura (som tur är). Kroppen lyssnar inte på vad ni visar i Era sociala kanaler, utan den är på riktig.
Så lägg telefonen hemma när du tränar. Koncentrera dig på din träning den timmen som du är där, och var istället totalt hängiven till dina rörelser. Det blir både roligare, och i slutändan betydligt mer effektfullt.