Varje dag gör vi människor fel. Vi säger fel saker, vi utrycker oss på ett sätt som lätt kan missuppfattas, vår ansiktsmimik kan tydas på olika sätt, vi skriver/skickar text/sms som kan läsas/tolkas på olika vis osv. Det är små vardagliga fel som alla gör, och något som vi måste lära oss att leva med. Det finns ingen människa som är felfri, utan vi alla måste förhålla oss till våra felaktigheter oavsett vad vi säger, menar, tycker, visar, skriver etc.
Om vi varje dag skulle utgå från att nu ska jag inte göra några fel, då hade vi inte vågat säga/göra någonting, utan vi hade varit fånge i vår egen lilla värld. För livet handlar om att våga. Och när jag säger våga så handlar det inte om att klättra i berg eller köra bil i 200km/h, utan vågligheten handlar om att våga konversera med folk, utrycka sig i text, konfrontera människor, tycka, gilla, säga emot osv. I allt detta så blir det ju såklart ibland fel. Men vad kan hända? Jo ibland så kanske man måste förklara en sak lite extra, och ibland så behöver man själv få saker och ting förklarat på ett annat sätt, och mer än så brukar det inte vara. Ord, meningar misstolkas, vilket är normalt och mänskligt. Små felaktigheter tillhör vardagen.
Inom idrotten så gör vi även där en massa fel. En skridskoåkare gör ibland ett felskär, boxaren är inte tillräckligt vaksam med garden, fotbollsspelaren blir fintad och skidåkaren använder fel valla. Alla gör fel, och då menar jag även världsmästarna inom våra olika idrotter. Där finns ingen idrottare som är någon maskin, eller ett monster som inte kan besegras, utan även denna kategori av människor/idrottare gör också fel. Som exempelvis för oss brottare så handlar det om att vara vaksam när motståndaren gör ett fel. Att vara vaksam när tillfälligheter ges, och då blixtsnabbt ta kontroll och få igenom sin egenskrivna plan. Att lära sig att allt inte behöver vara rätt eller hundraprocentigt för egen del, utan luckor/möjligheter skapas när man vågar och är vaksam.
Idrottsmän/kvinnor som lyckas med sin idrott har vågat göra fel. De har alltid gått emot strömmen och följt sina inre bilder och drömmar. Givetvis så har det på vägen blivit en massa fel och missbedömningar, men slutligen så blir felen till ett enda stort rätt. Många gånger när unga idrottare slutar med sin idrott i tidig ålder, så beror detta oftast på att de är så rädda för att göra fel. Då tar barnen/ungdomen det säkra före det osäkra och lägger ”skorna på hyllan”, för att rädslan av att göra fel har blivit för stort. Barnen /ungdomarna tror att allt behöver vara så himla rätt, så vägen blir för lång, och drömmen släcks i alldeles för tidig ålder. Tänk på att livet inte blir felfritt för att man slutar med sin idrott. Utan felaktigheter och rädsla över att göra fel kommer leva kvar oavsett vad vi väljer för väg i livet.