Strax över tjugo år har jag nu varit tränare inom brottningsbranschen. Allt började med ett samtal från en förening nere i Ystad-trakten (Svarte) för lite mer än tjugo år sedan, och sedan dess (2004) är jag kvar i rollen som brottningstränare, fast dock ej längre i Ystad.
Men vad innebär det egentligen med att vara en tränare?
Att vara tränare handlar inte bara om att delge en massa olika övningar, lära ut tekniska detaljer, utan rollen som tränare är så mycket mer. Nu riktar jag mig såklart till tävlingsidrotten, och inte till motionsidrotten som är något helt annat. Min tränargärning handlar till etthundra procent om att lära ut kunskap kring själva tävlingsmomentet. Jag hade exempelvis aldrig kunnat arbeta som någon typ av PT (personlig tränare) för motionsidrottare, utan för mig handlar allt om att få individen att hitta känslan och glädjen på tävlingsmattan, och sedan därifrån få adepten att prestera sitt yttersta. Det är självklart fritt för var och en att träna på den nivå man så önskar, men för min del brinner jag för den elitinriktade tävlingsidrotten.
Elitidrott är som sagt inget för barn, det vill säga träna i en och samma idrott flera dagar i veckan, utan elitidrott ska först introduceras kring en ålder av 13 – 14 år. Först då kan man börja snegla mot elitidrotten. Innan dess är allt bara en introduktion inför vad som komma skall.
Jag kom till Marsvinsholms IF som 35 årig förde detta brottare. En brottare/idrottsman som hade tränat extremt hårt, och där jag dessutom levt med titeln – elitidrottare under många år. Nu skulle jag förvalta min långa karriär med att inspirera andra till att satsa på brottningen. Jag förstod ganska tidigt att det inte bara handlade om att ”sätta igång” en träning, utan jag blev varse ganska snabbt om att den mentala coachningen var nästintill den viktigaste delen i rollen som instruktör. Som aktiv brottare tänkte man inte alltid på hur viktig det mentala var, utan oftast tänkte man bara i fysiska termer. Detta slog mig än mer när jag nu själv stod där som tränare för ett gäng unga brottare. För hur tänkte/tänker man egentligen? Tänk vilken utbildningen och erfarenhet jag hade införskaffat mig genom alla år. En aktiv karriär på nästan trettio år där jag dessutom hade tävlat extremt mycket som ung brottare, med både med och motgångar. Därefter en nationell och internationell karriär. Det som var bra med min brottarutbildning var den att jag även hade upplevt en hel del bottennapp under min karriär. Dessa bottennapp tog jag nu med mig, och förvalta till en rik erfarenhet. Det betydde att jag kunde sätta mig in i alla situationer som en elitbrottare kan utsättas för under ett långt idrottsliv.
Jag tog fasta vid detta och inledde ett långt förhållande med klubben Marsvinsholms IF. Framförallt inspirerade jag adepten Alexander Jersgren som då var 13 år gammal när jag kom till klubben 2004. Han blev min första adept som nådde egna fina framgångar. Det blev många resor fram och tillbaka, och jag var med honom (och givetvis många andra i klubben), när vi var iväg på ett flertal tävlingar runt om i landet under ett decennium. SM-medaljer både som ungdom, junior och senior. Internationella framgångar med olika landslagsuppdrag, med både medalj och poängplaceringar på U20-EM och VM. Man kan säga att det blev en lång relation mellan mig och klubben. Jag fick lära ut den brottning som jag trodde/tror på, och jag insåg än mer hur viktigt det är att lära ut det mentala tänket.
När jag avslutade min tid i Marsvinsholm var det givetvis med en stor sorg. Både från min egen sida, och även från adepternas. Tårarna flödade när jag meddelade mitt beslut. Det var som sagt väldigt svårt, men också helt rätt i tiden. Nu skulle jag möta en ny utmaning där andra skulle få ta del av min tränarerfarenhet, som nu hade omvandlats till en tio-årig lång och framgångsrik tränarkarriär.
Därför vill jag avsluta detta inlägg med Alexander Jersgrens fina ord när han recenserade mig som tränare och person. För nu skulle han själv bli tränare, och just därför blev han intervjuad av tidningen Ystads allehanda för något år sedan. Meningen som pryder detta inlägg är jag både stolt, glad och tacksam över, och jag säger tack Alexander för att du och klubben tog emot mig med öppna armar en höstdag för lite mer än tjugo år sedan.
Fotnot: Som tränare i Marsvinsholms IF fick jag vara delaktig i 19 SM-medaljer (ungdom, junior som senior). Min tid i Marsvinsholm började hösten 2004, och varade fram till och med maj 2014. Därefter inledde jag mitt arbete som tränare/konsulent i Limhamns Brottarklubb.