Året jag fyllde 20 år, samma år vann jag min första internationella medalj. Ett brons på junior-EM, eller som det idag heter, U20-EM. Jag hade precis blivit svensk juniormästare (6 månader tidigare), och det var faktiskt precis det som behövdes för att jag skulle kunna vinna en internationell mästerskaps-medalj. Jag behövde helt enkelt ett svenskt SM-guld i mitt CV. Jag behövde vara bäst i Sverige för att kunna nå det stora medaljerna. Mitt självförtroende ökades avsevärt när jag väl nått mitt första delmål, och det var nog SM-guldet som var själva nyckeln till min EM-medalj
När jag året efter tillhörde det svenska seniorlandslaget, var det exakt samma känsla som i det juniora, nämligen vikten av att först bli svensk mästare. Första gången jag blev uttagen till ett seniormästerskap, var till EM i polska Poznan år 1990. Jag var 21 år fyllda (skulle bli 22 senare på året). Jag hade ännu inte tagit någon medalj på ett svenskt seniormästerskap. Jag minns detta som ett stort störande moment. Jag var/är en person som först vill nå delmål efter delmål, och jag ville följa den traditionella idrottsvägen med att först bli svensk mästare, och därefter vinna EM/VM-medaljer. Inför detta EM stämde min tes (tyvärr), vilket gjorde att mitt självförtroende inte var på topp under mästerskapet i Poznan. Jag är idag oerhört tacksam över att jag blev uttagen till de årets EM, trots avsaknaden av en SM-medalj. För EM:et i Polen blev till en stor lärdom, och framförallt ett ”jag-vet-hur-det-ska-kännas-mästerskap” när man tävlar i stora sammanhang som EM, VM eller OS. Man kan ju undra varför jag blev uttagen trots denna avsaknad av SM-medalj? Men det berodde på att jag under året hade slagit igenom i andra sammanhang som medalj i World Cup (individuell 2: a plats), silver i Cup Haparanda, och genom andra framgångar som därmed ansågs att jag var rätt man att representera Sverige i ett EM
För min del blev det som sagt en enorm lärdom, och en språngbräda. En bra början helt enkelt, för jag visste att när jag väl blir svensk mästare (senior), då kommer jag ”brejka” fullt ut internationellt. Så blev också fallet. Första gången jag blir svensk mästare är året efter min EM-debut. På studs blir jag uttagen till både EM/VM samma år. Mitt självförtroende var nästintill klockrent när jag skulle till EM:et. 1991-års EM arrangerades i tyska Aschaffenburg. Det kunde faktiskt blivit medalj redan på direkten, så nära var jag faktiskt. När jag tittar på mina matcher, och den konkurrens som var i viktklass (100kg), då ska jag vara minst bronsmedaljör. EM-mästaren Demjasjevitz (Sovjet) var i en klass för sig, och han var det ingen som rådde på just då. Silvermedaljören Steinbach från Tyskland hade jag besegrat vid två tillfällen två månader innan mästerskapet, och bronsmedaljören Major från Ungern var också en brottare jag besegrade vid ett par tillfällen. Istället för bronsmatch, fick jag istället brottas om 5 – 6-plats. En match där jag blev diskad när det stod 0–0 mellan mig och den tidigare europamästaren, bulgaren Ilya Vasiljev. Eftersom jag hade en diskning (dubbeldiskning) sen tidigare i mästerskapet (mot tjecken Masar) så blev jag helt utan poängplacering (reglerna var så på den tiden)
Inför VM i bulgariska Varna halvåret senare, visste jag mitt värde på ett helt annat sätt. Mitt självförtroende var nu på topp, och jag visste och kände att jag kunde vinna mot precis vem som. Ingen hade någon förtur, utan jag var minst lika bra som mina konkurrenter, om inte bättre. Hela min mentala inställning var helt omdirigerad, och det är just detta elitidrott på hög nivå handlar om, nämligen att tro på sig själv fullt ut i varje moment, varje ögonblick. Du vet att du har gjort jobbet (tränat som man ska, och lite till), och du har den tron på dig själv som behövs för att lyckas med något så stort som att vinna en EM eller VM-medalj. När du väl känner att medaljen är nåbar, då kommer du gripa den när du vill med din mentala styrka. För allt handlar om att förvalta och väva in dessa egenskaper till något gemensamt. Och när du gör detta, då kommer du vinna din efterlängtade EM/VM-medalj
Bild: Mitt VM-silver från år 1991