Idag sitter han äntligen på flygplanet mot sitt första stora mål. Ett mål som han med all säkerhet under lång tid haft i sina tankar, oavsett vad han gjort i sin vardag. Tanken har alltid funnits där. För hans liv handlar just nu om idrott till ett hundra procent. Han vill mycket, och han vill framförallt visa för sig själv att han kan. 17 år gammal reser han till ett helt annat land, ett land som ligger ett par hundra mil från sitt hemland. Nu vill han som sagt leverera på topp. Han vill åt den där medaljen, en medalj som antingen ger honom titeln bronsmedaljör eller silver, eller i bästa fall BÄST I EUROPA.
Alla vet att han kan, och så även han själv. Allting ska nu ”bara” klaffa på en och samma dag, och allt han har tränat inför ska nu sitta som ett smäck när han bestiger tävlingsmattan i arrangörslandets näst största stad. Han kommer vara ensam på mattan. Styrkan och självförtroendet finns där, och redan efter landning börjar den psykologiska uppladdningen. Han trivs i den rollen, det vill säga rollen som förhandsfavorit, och medaljkandidat. Hela hans upplägg med träning och tävlingsförberedelser är något han gärna befinner sig i. Han vill, och han kan. Han känner inga måsten, för han vet att ordet måste bara signalerar oro och onödig ångest. Det finns inga måsten i hans väg mot medaljer, utan bara en enorm glädje och lust inför hans stora internationella uppgift.
En match i taget kommer han fokusera på, och han kommer njuta varje sekund som han befinner sig på brottarmattan, och även utanför. Han vet att han är både större, starkare och även smartare än sina motståndare. Han har alltid vetat vad som krävs för att nå sina drömmar, och just den vetskapen stärker honom när han väl tar sin motståndare i handen inför sina mästerskapsmatcher. Varje motståndare ska avverkas en efter en, men de ska som sagt mötas en i taget, och därför är det viktigt att fokusera på just en match i taget.
Medaljdrömmar är något fint, och alldeles speciellt. Att få sin dröm uppfylld med att åka hem med en medalj runt sin hals från landet som inte heter Sverige, gör känslan ännu mer fantastisk. Den flygresan vill man aldrig ersätta med/mot något annat, utan den vill man uppleva. Men först gäller inkvartering, lite mat, och därefter träning och invägning. Redan vid invägningen möter man sina kommande motståndare. Blicken, sättet att röra sig bland sina kombattanter är superviktig. Det psykologiska skådespelet börjar redan där (till och med lite tidigare), och det gäller att inte vika ner sig på något sätt.
Men jag som tränare vet att han är redo. Jag vet att hans driv är enormt, och jag vet att han har all kapacitet att leverera på topp. Hans skicklighet ska nu blandas med den gnutta tur som man som idrottsman behöver vid dessa evenemang. Men turen har han också varit med och påverkat eftersom han är extremt bra tränad. Han vågar bli trött, han vet sina styrkor, och han vet vad som krävs. Och även jag med många vet att Axel Baff är redo för sitt första EM-äventyr.