Varför skriver jag egentligen? Varför har jag sådant begär att få utrycka mig i skrift? Ända sedan tidig skolålder har jag alltid haft en dragning av att få utrycka mig i skrift. Om jag tänker efter så har jag alltid känt mig starkare i mina skrivna ord, än i det talande. Jag minns i lågstadiet när det var dags att börja skriva uppsatser, att redan där fanns en drivkraft att vilja återberätta något, eller rentav något eget påhittat. När jag blev lite äldre, och min brottningskarriär tog fart, då var det allt som oftast nerskrivna reflektioner om tävlingar (mest när det gick bra) som jag printade ner. Något som också var på tapeten när jag var ung, var att intervjua mig själv. Detta i form utav egenskrivna faktarutor. Just frågan ”främsta mål”, den kändes alltid lite mer pirrig och intressant att klottra ner. Och det slog aldrig fel, för det var alltid ungefär samma svar som avslöjades, det vill säga vilka meriter jag ville nå.
Jag skriver inte för att jaga likes eller kommentarer, utan jag skriver av egen lust och välbefinnande. Om sedan någon vill läsa mina texter, så är det såklart jättekul och inspirerade. En dag när jag kom ut från gymmet efter min dagliga morgonträning, kommer en man joggande emot mig. Han stannar till och säger ”Jag läser alltid dina artiklar i sydsvenskan, och du, dom är jättebra. Sluta inte, utan fortsätt skriv”. En sådan kommentar slår ut flera miljoner ”gilla-tryckningar”.
Mitt skrivande handlar inte om att ”lära” andra människor, utan jag vill mer förklara hur jag känner, och hur jag uppfattar och upplever saker och ting, och då främst inom idrotten. Att vara ärlig i sina förklaringar och formuleringar. Att till exempel förklara på riktigt hur en idrottssatsning kan se ut, och vad som krävs för att nå sina mål. Att då ha sina referensramar att luta sig mot, gör att det blir mer trovärdigt för mottagaren. Jag skriver om min idrott på alla möjliga sätt och vis. Idrott handlar egentligen väldigt lite om själva resultatet, utan det handlar mer om vägen dit. Den är intressant att få dela med sig av, även om mottagaren inte behöver göra exakt samma som jag en gång gjorde. För det handlar inte om att kopiera någon, utan mer om att ge kraft till andra att vilja satsa på sin dröm, om det så gäller idrott eller något helt annat. Därför gillar jag att skriva, och det kommer jag att fortsätta med.