Det händer något rent materialmässigt inom idrotten år efter år. Fotbollarna blir lättare och smidigare, tennisrack som knappt väger något, Stavhopparnas stav som blivit mer eller mer böjbara (tidigare var det en styv pinne rakt upp och ner), Simbassänger som blir snabbare (på något konstigt sätt), friidrottsbanor med superstudsigt underlag, ja det finns en uppsjö av sporter där materialet har blivit betydligt bättre genom åren, vilket många gånger är positivt såklart. Därför är det ganska svårt att mäta idrotten då fram till nu, eftersom en likvärdig idrott kan har blivit helt olik, just pga. materialutveckling
Jesse Owens vinner guld (fyra guld) inom friidrotten 1936 i Berlin. Tänk om han hade sprungit eller hoppat på dessa nya banor. På hans tid var det grus, och idag är det något material som är något helt annat än grus. Han sprang säkert även i helt vanliga gympadojjor. Idag är det superlätta spikskor som i stort är ett med foten. Lägg då ihop dessa material (skor/banor) mot dåtidens sand/gympaskor, då blir det slutligen en helt annan idrott faktiskt
Hur är det med brottning då?
Där finns ju inte så mycket material som har förändrats genom åren, i alla fall inte som har påverkat själva sporten i sig. Utan där är det mer brottningsstilen som under åren mer övergått till att bli mer konditionsstark och styrkemässig, än var den var under 1920 – 1950-talen då sporten dominerades av idag bortglömda grepp/brytningar. Rent materiellt har vi idag en trikå precis som då, fast den ser givetvis något annorlunda ut. På min tid när jag tävlade var trikån mer som ett linne. Korta ben, och en liten tygbit vid mage och rygg, och sedan två band upp i en form utav ett linne. Idag (sedan 25–30 år tillbaka) är brottningstrikån mer som en gymnastikdräkt. Mer tyg, och framförallt en mycket bättre passform. Motståndarbrottaren har bättre möjlighet att bibehålla grepp, eftersom mer tyg kan nyttjas i brottarens väg mot en greppaktion
Brottningsmattan har blivit hårdare med åren. När jag var grabb tävlade vi på tygskynken. Själva mattan i sig var också väldigt mjuk. Man nästan sjönk ner med hela foten vid varje fotnedslag. Oerhört konditionskrävande faktiskt, eftersom man inte fick någon hjälp alls av mattan. Sedan många år tillbaka (tror att den kom under 80-talet) är det plastskynken som gäller, och mattor som inte längre har någon stoppning. Det är något hårt pressat plastmaterial. Mattan är ändå väldigt ”mjuk” att landa på, trots det hårda materialet (om du frågar en brottare). Brottaren får en helt annan studs, och en helt annan känsla i sin brottning med dessa plastmattor
Skorna har också blivit lättare, och mer smidiga. Brottningen förr var det mer skinn/läder-skor, vilket upplevdes som väldigt tunga och otympliga (detta var innan min tid). Skorna när jag själv tävlade är i stort densamma som idag. Lätta, och väldigt följsamma med foten
Till syvende och sist kan man konstatera att brottningens materiel inte påverkat brottningssporten något nämnvärt under seklets gång, jämfört mot många andra sporter. Förändringen hos oss (brottningen) handlar istället mer om alla dess regeländringar som pågått under den period vi kallar från Då, fram till Nu, men det får vi skriva om en annan gång