Vi är några stycken som har blivit EM, VM eller OS-mästare i (från) Malmö. Kanske inte så många som en del tror, men det handlar ganska exakt om 15 brottare. Men låt mig få bena ut hur det egentligen ligger till, och delge vem/vilka det är som har vunnit. Kan/får man jämföra tidsepokerna med/mot varandra, eller ska var och en tid ha sitt? Jag kommer jämföra oavsett vad folk säger, för visst är det en skillnad då och nu.
Brottning var en riktigt arbetarsport en gång i tiden. Stora mästerskapsframgångar från sekelskiftets början, dvs i början av 1900-talet, och det fortgick hela vägen fram till andra världskrigets slut. Sverige var en ledande nation under denna era, och landet vann medaljer på löpande band. Men helt ärligt så var det inte våldsamt många nationer som deltog under 10, 20, 30 ja till och med 40-talen (av förklarliga skäl), då Sverige/Malmö kammade hem den största medaljskörden. Om man ska vara än mer tydlig så var mästerskapen i början även inofficiella, det vill säga mästerskap som gick under radarn, och som inte var godkända. Tio av Malmös femton mästerskapsguld hemfördes fram till och med 30-talets mitt. Efter andra världskriget (från 1948) har Malmö endast fått fram fem mästare. Det säger en hel del om svårighetsgraden att bli mästare sedan slutet 40-talet/50-talets början. Malmös fem senaste brottningsmästare heter: Karl-Erik Nilsson (OS-guld 1948), Viking Palm (OS-guld 1952), Gustav Freij (OS-guld 1948 samt VM-guld 1953), Lars-Erik Skiöld (EM-guld 1976) och därefter jag (EM-guld 1993), vilket innebär att jag är Malmös senaste.
Varför är det så?
Från och med olympiaden 1952 i Helsingfors när Sovjet gjorde sitt intåg i sporten, så ökade också konkurrensen inom sporten. Fler nationer tillkom, och konkurrensen hårdnade betydligt. Vi ser samma mönster i dambrottningen. Första VM:et för damer introducerades i slutet av 80-talet. Första tio mästerskapsåren höll givetvis inte samma klass, som det sedan gjorde när dambrottningen kom med i det olympiska programmet i Aten 2004. Fler nationer har tillkommit, och konkurrensen inom dambrottningen stärks för varje år som går. Texten/blogginlägget som jag skriver vill inte på något sätt förringa dåtidens brottning, utan det är bara ett faktum. För ibland måste man se bakom allting, och fördjupa sig lite mer och se och ta del av idrottens utveckling.
Sen är det ju också så att vinna ett guld faktiskt är ”snäppet” vassare än att få ett silver eller få en bronspeng. Varför skriver jag få en silver/bronsmedalj, och vinna en guldmedalj? Som Frank Andersson en gång sa: en guldmedalj vinner man, ett silver och brons det får man. Det kan väl ligga lite sanning i det. För det är svårare att hålla hela vägen genom ett mästerskap, och slutligen vinna det där guldet. Det krävs lite mer. En medalj av valören silver och brons, ja då har du förlorat en eller två matcher på vägen, och oftast får du silvret för att du förlorade guldmatchen. Och bronspengen har du en möjlighet att nå (som regeln är i brottning), om din överman går till final, vilket ger dig en chans mot bronsmedaljen. Du kan liksom inte själv styra din väg, utan du blir beroende av din överman. Därför vill även jag vidhålla Franks mening om att vinna en guldmedalj kräver något mer, och den kommer alltid räknas som något större enligt idrottens alla beräkningar.
Jag har nedan skrivit en lista på de Malmöbrottare som vunnit ett EM, VM eller OS sen begynnelsen. Har även skrivit ner några kommentarer kring respektive brottares mästerskap.
Här följer samtliga Malmö-brottare som vunnit ett EM, VM eller OS:
Gustaf Malmström IK Sparta (född 1884 – död 1970)
Viktklass: 67,5kg och 75kg
EM-guld 1907 och 1909. (Inofficiella). Båda i grekisk/romersk stil
Kommentar: Deltagande nationer 1907: Sverige, Danmark och Tyskland. 1909 tillkom även Finland, dvs fyra nationer sammanlagt som deltog.
Frithiof Mårtensson GAK Enighet och IK Sparta (född 1884 – död 1956)
Viktklasser: 73 kg
OS-guld 1908. EM-guld 1909 (inofficiellt). Båda grek/romersk stil
Kommentar: 21 tävlande i viktklassen under OS:et. Dock inte 21 olika nationer utan det fanns b.la. 4 svenskar, 4 från Nederländerna, 4 britter etc. i en och samma viktklass.
Axel Frank IK Sparta (född 1882 – död 1966)
Viktklass: 70kg
VM-guld 1911 (inofficiellt). Grekisk/romersk stil
Kommentar: 9 deltagare i klassen, samtliga från Tyskland och Danmark.
Anders Ahlgren GAK Enighet (född 1880 – död 1976)
Viktklass: 82kg och +82,5kg
VM-guld samt EM-guld 1913 (båda inofficiella). Grek/romersk stil
Kommentar: EM 1913, 4 deltagare i klassen. VM 1913, 7 deltagare i klassen.
Ernst Nilsson IK Sparta (född 1894 – död 1971)
Viktklass: 82,5kg
VM-guld 1913 (inofficiellt), VM-guld 1922. Båda grek/romersk stil.
Kommentar: VM 1913 var det 7 deltagare i klassen. VM 1921 var det också 7 deltagare i klassen där dessutom Anders Ahlgren blev två i samma viktklass.
Carl Westergren IK Sparta (född 1895 – död 1958)
Viktklass: 75kg, 82,5kg samt +87kg
OS-guld 1920, 1924 samt 1932. VM-guld 1922. EM-guld 1925, 1930 samt 1931. Grekisk romersk stil
Kommentar: OS 1920, 23 deltagare där två finnar hamnar på silver, respektive bronsplats. OS 1924, 22 deltagare där en annan svensk blir silverman, Rudolf Svensson. OS 1932, 5 deltagare. Westergren förlorar där en match, och vinner två. VM 1922, 9 deltagare. EM 1925, 8 deltagare. EM 1930, 6 deltagare. EM 1931, 7 deltagare.
Sigfrid Hansson BK Kärnan (född 1901 – död 1972)
Viktklass: 58kg
EM-guld 1926. Grek/romersk stil.
Kommentar: 6 deltagare i klassen.
Johan Richthoff BK Kärnan (född 1898 – 1983)
Viktklass: +87kg
OS-guld 1928 samt 1932 (fristil). EM-guld 1929 (fristil), samt 1932 (båda stilarna)
Kommentar: OS 1928, 7 deltagare. OS 1932, 3 deltagare. EM 1929, 5 deltagare. EM 1930 (grek), 5 deltagare. EM 1930 (fristil), 2 deltagare.
Thure Sjöstedt BK Kärnan (född 1903 – död 1956)
Viktklass: 87kg samt +87kg
OS-guld 1928 samt EM-guld 1934. Fristil.
Kommentar: OS 1928, 7 deltagare. EM 1934, 4 deltagare.
Gunnar Glans IK Sparta (född 1908 – död 2008)
Viktklass: 72kg
EM-guld 1934
Kommentar: 15 deltagare. Glans gick fem matcher. Deltagande östeuropeiska länder på den tiden var: Ungern, Tjeckoslovakien, Rumänien.
Karl-Erik Nilsson GAK Enighet (född 1922 – död 2017)
Viktklass: 87kg
OS-guld 1948. Grek/romersk stil.
Kommentar: Viktklassen hade 14 deltagare. Finland tvåa, och Egypten trea.
Viking Palm GAK Enighet (född 1923 – död 2009)
Viktklass: 87kg
OS-guld 1952. Fristil.
Kommentar: Brottarnationen Sovjet gör sitt intåg. 13 deltagare i viktklassen. Viking tävlade för Malmöklubben GAK Enighet bara mellan åren 1951 – 1952. Annars tillhörde han Västervik, Brandkåren (Stockholm), Eslöv och sedermera BK Viking, Broby, en klubb som tog klubbnamnet efter just Viking Palm.
Gustav Freij IK Sparta (född 1922 – död 1973)
Viktklass: 67kg
OS-guld 1948, samt VM-guld 1953. Grek/romersk stil.
Kommentar: OS 1948, 17 deltagare. Det var ett ”krigs-OS” därav inga östeuropeiska länder deltog. VM 1953, 18 deltagare. Gustav gick 6 matcher, varav 1 förlust och 5 vinster. Sovjet är med.
Lars-Erik Skiöld BK Envig, Lomma (född 1952 – död 2017)
Viktklass: 68kg
EM-guld 1976. Grek/romersk stil.
Kommentar: Lars-Erik var en Malmö-son, men han representerade Lommaklubben Envig när han vann sitt EM-guld. Han tillhörde även Kulladals BK, IF Altona, Kävlinge, Dalby BK samt GAK Enighet under sin karriär. EM 1976 hade samlat 17 deltagare. Skiöld gick 7 matcher. Vann 6 matcher och förlorade 1.
Jörgen Olsson Limhamns BK (född 1968)
Viktklass: 90kg
EM-guld 1993. Grek/romersk stil.
Kommentar: Klassen hade samlat 19 deltagare. Första mästerskapet efter Sovjets splittring där samtliga länder som hade ingått i tidigare Sovjetunionen nu deltog som eget land. Sammantaget var det 33 nationer som deltog under detta mästerskap. Jörgen vann 4 matcher.
FOTO: Bildbyrån