Jag själv kan tycka att det är ganska kul att laga mat. Visserligen så följer jag recept slaviskt, men jag tycker att det är bekvämt, och slutresultatet blir allt som oftast riktigt bra. Det finns hur många recept som helst som man kan kopiera och ta efter, och det har aldrig varit min grej att laga mat på fri hand, dvs att skapa mina egna rätter. Mitt intresse är inte så stort för matlagning att jag vill konstruera eller forma mina egna rätter. Jag hade som sagt aldrig kunnat delta i ett program som mästerkocken, eller andra matlagningsprogram, och där börja diskutera kryddor och smaksättningar eller andra tillbehör. Nä, för mig stannar intresset vid att laga ”andras” mat, dvs efter recept som andra människor tillverkat och format efter deras huvud, och idéer. Att arbeta med mat på heltid är absolut ingen dröm, eller något som jag hade kunnat känna någon större lust att utforska, utan jag tycker det är kul att laga ”receptmat” till min familj, och vår vänkrets.
Att satsa på en idrott är ganska snarlik en kocks längtan efter att få tillverka god mat. För en riktigt kock följer inga recept, utan han/hon mixtrar själv efter eget huvud. Hen formar och tillverkar, och ser till att olika smaksättningar och kryddor gifter sig med varandra, och där finns inga decilitermått, eller andra mätinstrument när det tillverkar sina förnämliga rätter. Allt sker efter känsla och följsamhet. Likaså är det för den satsande idrottaren. Idrotten är inte mekanisk där man bara kan säga ”träna varje dag så blir du bra”, utan det mesta måste göras med känsla. Det handlar inte heller om tid och antal dagar, utan det handlar mestadels om träningspassets kvalité.
En brottare kan inte bara förlita sig på att en tränare ska tillhandahålla samtliga träningspass, och där idrottaren bara blir till en följare. En idrottare måste tänka själv, och kunna skapa sina egna träningspass. Det är just i dessa moment som idrottaren utvecklar sig själv när de utövar sin idrott utan något ”decilitermått”. En satsande idrottare/kock måste hitta sin egna känsla. Du kan inte alltid förlita dig på andras kunskaper, utan du måste skapa ditt eget värde. En idrottare som tävlar på enkel nivå, utan några större intentioner på att bli så bra som man bara kan, då kan man följa en tränare till hundra procent. Du behöver inte tänka själv, utan du bara följer och gör som han/hon säger (tränaren). Men om du vill bli en mästare, då kan du inte följa något färdigskrivet ”recept”, utan du måste skapa dina egna ”rätter” med hjälp av dina ”kryddblandningar”. Att skapa sina egna träningspass där du själv försöker hitta din känsla för att lyckas. Hur det skapandet ska gå till, de måste du själv uppfinna. Det gäller att blanda intervallträning, backträning, styrketräning, alternativ träning som cykling och simning, ja listan kan göras hur lång som helst på olika verktyg. Men det viktigaste av allt är att du själv vill göra det, och ingen annan. Du måste ha din egen vilja, och inte din mammas eller pappas, eller för den delen din tränares. Du ska bli inspirerad av andra, men aldrig bli en Copycat eller följare.
Så du satsande idrottare. Antingen blir du en idrottare som följer andras recept, eller så skapar du dina egna. Oavsett vad du väljer för alternativ, så kommer resultatet alltid bli därefter.