Hur många gånger har jag inte hört meningen – jag vill satsa? Jag har nu varit tränare i drygt 20 år. Under alla dessa år, så är det ett fåtal som kunnat leva upp till den ovannämnda meningen. Brottning är inte tomma ord och floskler, utan brottning är på riktigt. Det krävs ett mycket speciellt pannben för att orka leva upp till devisen – jag vill satsa. Det funkar inte att göra en halvhjärtad satsning, om man nu har som ambition att nå den absoluta toppen i Sverige. Vill man sedan nå den internationella toppen, ja då snackar vi pannben utöver det vanliga.
Idrott är verkligen speciellt. Av egen fri vilja så väljer ett fåtal människor att försöka sig på en satsning mot det stora medaljerna. Där finns inga garantier trots hård intensiv träning, utan allt är bara en ren och skär chansning. Det är inte som en utbildning, vilken som helst, där du vet att efter två – fem år, ja då får du ditt examensbevis. Idrott kan inte ge dig den tryggheten. Det är väl kanske det som vissa människor tycker är själva utmaningen, dvs att satsa utan några som helst garantier.
Att dessutom satsa på en idrott där ekonomi inte är första prioritet, den kan ibland vara svår att förstå. Där finns idrotter som du kan lägga ner lika mycket tid på (till och med mindre), och där den ekonomiska vinningen ser helt annorlunda ut. Varför satsar vissa fortfarande på att bli mästare i tex brottning? Brottning som enbart kräver riv och slit, och där träningen är betydligt hårdare och tuffare jämfört mot många andra idrotter. Vad är det för märklig ådra dessa personer besitter, där all vakna tid läggs på en idrott som är allt annat än mjuk och lätt, och där pengar, status har en mycket liten betydelse?
Många kan tycka att det är ett konstigt val. Det finns fortfarande ungdomar som verkligen lever upp till devisen – jag vill satsa, men det är som sagt bara ett fåtal som vågar och orkar. För det är en sak att säga själva meningen, och en annan sak att leva upp till den. För gör man inte jobbet, då blir det svårt att nå den absoluta toppen.
Jag tror att man måste nå en punkt i sitt huvud där man ser att allt är möjligt. Du måste se bilderna på dig själv i en massa omöjliga situationer, och sedan få fram det till en verklighet. Du måste uppleva dina mål i ditt inre för att du ska orka satsa fullt ut mot din framtida karriär. I din mentala kapsel ska alla dina drömmar spelas upp som en film. För har man inte filmen i sitt huvud, då blir meningen – jag vill satsa – bara till en fras, och inget som är äkta.
Min film började rulla i 14 – 15 års ålder. Ingen fick gå in och ändra om i mitt manus, utan jag visste precis vad jag ville. Även om vägen var lång, så hade jag tålamodet att invänta min tur. Jag levde verkligen upp till devisen – jag vill satsa. Det var aldrig bara en fras, utan jag ville verkligen på riktigt.
Tänk på meningen – jag vill satsa, att den bara rymmer tre ord. Tre ord som är lätt att säga, men svår att leva upp till. Jag hade gjort om exakt samma satsning idag, trots att jag vet att brottning är hårt, tufft och slitigt. Men vem har sagt att det ska vara lätt och enkelt. Det är väl kanske det svåra som är själva utmaningen, och inte att det alltid ska vara lätt och enkelt.