Jag har nu skrivit strax över 100 blogginlägg sedan jag startade denna sida. Jag skriver om allt möjligt, men mestadels blir det om idrott, barn, skola och ungdomar. Jag gillar att tycka saker. Och inte bara för tyckandets skull, utan jag skriver om orättvisor, mina tankar, problem, mål och andra situationer som vi människor hamnar i genom livets gång. Många personer som skriver just bloggar, eller i andra sociala-kanaler har oftast ett fält nedan som heter ”kommentera här.” För min del så har jag valt att plocka bort den möjligheten. Inte för att jag inte vågar vara transparent på något sätt, eller för att jag inte står för det jag skriver, utan det handlar mer om att slippa ägna tid åt att svara en massa människor som inte skyr några medel alls, med att t.ex. bespotta eller inte vara sakliga i sina åsikter. Jag väljer alltså bort dessa ”troll-möjligheter”.
Komikern Daniel Hallberg sa en bra grej när han blev intervjuad i någon skrift för en tid sedan. Det var något i stil med en önskan om att utrota kommentarsfälten i olika sociala kanaler, vilket då hade besparat oss på en massa tråkig ondska. Och det är ju sant. Det finns alldeles för många personer som blir vågliga på ett tråkigt vis, när de sitter bakom ett tangentbord och tycker en massa. Att bemöta oförskämdheter och andra nedlåtande saker vill jag inte på något vis offra någon tid på. Jag deltar gärna i en saklig debatt, men icke i sammanhang där samtalstonen nått en nivå som inte är okej någonstans.
Men, och med ett stor MEN, så finns där ju även en chans att någon vill skriva något gott till en. Och den möjligheten missar man ju eftersom fältet kommentar är bortplockat. Jag brukar säga så här. Jag har en mejladress som alla kan få tag i. Vill man skriva något till mig gällande något som man inte håller med om, då är man givetvis välkommen att skriva till mig. Även om det är något snällt, eller om man vill skriva något annat upplyftande till en, då är man givetvis även då välkommen med att inkomma med ett mejl på samma adress. Att skriva ett argt mejl utan några åskådare är ju inte så himla kul, i alla fall om du frågar ett ”troll”. Det är ju andras reaktioner som nättrollen lever utav, dvs drevet. Och detta drev vill jag hålla mig borta från så mycket jag kan.
Vi alla människor behöver bekräftelse i någon form. Vissa behöver mer, och andra i en något mindre skala. Att bli synliggjord för det man gör är bara en mänsklig drivkraft. Jag blir givetvis glad när jag skrivit något, om det så är i tidningen eller här på bloggen, om någon sedan ger mig en positiv feedback för den aktuella texten. Senast igår (torsdag) blev jag stannad av en dam som bor i fastigheten in till oss, där hon utryckte sin tacksamhet över att jag hade lagt mig i debatten om badmintonstjärnan Johanna Magnussons träningssituation. Varje gång blir jag som sagt lika glad när någon uppmärksammar det jag skriver. Det kan vara ett sms från vem som, där raden kanske lyder: ”Lysande artikel i tidningen Jörgen!” och sedan en tumme. Den raden, det smset är verkligen guld värt.
Vi människor hade tjänat så oerhört mycket på, om vi bara hade vågat bekräfta varandra mer och oftare i det vardagliga livet. Det handlar inte om att det ska bli inflation i beröm och vackra ord (vilket det inte kan bli), utan mer om att vi ska lära varandra om att visa respekt.
Jag själv dras till snälla, kunniga och vänliga människor. Jag vill inte argumentera eller umgås med människor som inte ger mig energi. Jag vill inte umgås eller besvara ”nättroll” på något sätt, utan jag gör ett medvetet val att hålla mig borta från den delen av den digitala världen. Jag blir orkeslös, maktlös och jag tappar fullkomligt det mänskliga hoppet, om jag någon gång tar in en ”tråd” på nätet där oförskämdheterna avlöser varandra rad efter rad.
Så om du/ni vill mig något, så är ni välkomna att mejla mig, oavsett om det gäller en fråga som vi inte tycker likvärdigt om, eller om vi kanske är rörande överens. Om du/ni bara vill skicka några vänliga rader, kommentera en text, eller vad som, så är ni alltid hjärtligt välkommen att höra av dig. Antingen via mejl, telefonsamtal, eller när vi ses ute på stan.