Det har varit mycket att fixa med den senaste tiden. Jag har ju givetvis velat skriva betydligt mer än vad jag gjort, men ibland måste man omprioritera. Det har varit planering/firande med fruns femtioårsdag, och så även planering för vårt arrangemang i Limhamns BK då vi ska arrangera vår berömda ungdomstävling, Richthoffcupen. Man känner sig lite ringrostig eftersom det var ett tag sedan vi som förening arrangerade något med tanke på den senaste coronatiden. I vanliga fall är det tävlingar, julfester, avslutningsfester, läger och mycket mer därtill. Men nu har ju allt startat upp igen (så himla skönt), i alla fall från och med den siste september, och det ser vi alla fram emot. Redan nu i höst blir det SM-tävlingar för samtliga kategorier, vilket ska bli mycket intressant att följa.
Träningen har denna termin startat upp på ”riktigt” igen, vilket känns som en befrielse. Vi inom brottningssporten hör ju för det mesta om att klubbarna runt om i landet har det tufft och svårt. Rekryteringen är inte helt lätt och enkel i vissa delar av landet, och många väljer att lämna brottningssporten. Men vi i Limhamns BK har omvända problem. Vi har så många som vill börja hos oss, att vi i vissa grupper måste säga stopp. Vi har alltså infört en kölista i några av våra grupper. När man berättar detta för andra brottningskollegor så tror dom inte att det är sant. Kösystem inom brottning, hur är detta möjligt?
För en c: a trettio – fyrtio år sedan när en viss Frank Andersson slog igenom, fick man allt som oftast höra att klubbarna fick sätta ”lapp på luckan” till deras träningslokaler. Intresset var skyhögt, och till stor del kan man givetvis tacka fenomenet Frank för detta genomslag. Idag har vi ingen ”Frank-typ ”som ger sporten lite extra glans, utan vi får hitta andra metoder för att locka våra yngre till att börja med vår fina sport. Men hur gör vi då i Limhamns BK? Hur kan vi ha en sådan ökning? Vi har i dags dato en c: a 10 – 12 brottningsgrupper igång varje vecka?
Det finns givetvis en massa anledningar varför vi har ett sådant uppsving. Den första anledningen som jag tror är den viktigaste, är att vi arbetar efter att ha ordning och reda i klubben. Föräldrar, barn och tränare vill känna att klubben är strukturerad och ordningsam. Man vill inte träna i en klubb där det råder ”Hawai-stämning”, och där man tränar efter mottot ”allt ordnar sig”. Vad som innefattar meningen ”ordning och reda” är en uppsjö av en massa delmoment. Ordning och reda kan innefatta: kanslidelen, träning, föräldrar, lokaliteter, ledarskap, instruktörer osv. Det finns alltså massvis av grejor som omgärdas av just meningen ”ordning och reda”.
När alla dessa pusselbitar är på plats, då kommer nästa viktiga del i en föreningsverksamhet, nämligen klubbens instruktörer. Instruktörerna är själva hjärtat i föreningslivet. Ledarna och tränarnas engagemang är liksom sinnebilden av hur en förening mår. Mår tränarna bra, då blir det givetvis engagerade träningar, vilket smittar av sig till klubbens adepter. Engagemang är alltså ordet som är ack så viktigt. Man har ju hört rysliga storys om ledare/tränare som endast är där för deras egna skull, och inte för klubbens aktiva såsom det ska vara.
Så anledningen till att vi i Limhamns BK kan känna oss tacksamma med vår verksamhet beror mycket på klubbens struktur, och instruktörernas vilja och engagemang. Så glöm inte bort att struktur och engagemang är två mycket viktiga pusselbitar som krävs för att tex en idrottsförening ska kunna utvecklas och fungera på bästa sätt.
Bild överst: LBK bästa klubb vid en tävling i Lund 2020