Allt handlar inte bara om idrott, bara för att det just är idrott. Hängde ni med, eller? De flesta inom idrotten gör avtryck på själva idrottsbanan, mattan, planen, rinken, bassängen, ja vi kan nämna hur många ställen som helst som är förknippat med idrott. All publicitet går till de idrottande artisterna, medan andra får inta en mer defensiv roll i det idrottsliga rampljuset av medaljer och bekräftelse. Människor som valt att arbeta och verka utanför idrottens bubbla. Dessa personer har en ack så viktig roll för oss alla involverade, och för hela idrottsrörelsen. Alla syns inte med medaljer runt halsen, utan vissa har sin plats bakom ”kameran”. Dessa personer som jobbar där bakom är guld värda, och så viktiga.
En som har haft, och som fortfarande spelar en stor och viktig roll är professorn och antidoping-generalen Arne Ljungqvist. Härförleden fyllde han otroliga 90 år, och är fortfarande aktiv med sitt arbete. Hans betydelsefulla roll är ett måste för att idrotten ska kunna fortsätta verka. En idrott som står för sundhet, ärlighet och rättvisa. Arne Ljungqvist är för mig sinnebilden av idrottslig rättvisa. Utan hans arbete hade hela idrottsrörelsen kollapsat, och därmed tappat hela sin ideologi. Hans arbete är som sagt ett måste för att idrotten ska kunna vara kvar i vårt samhälle, och då förknippas med en sund livsstil på alla sätt och vis. Genom alla hans år i idrottens tjänst, har han med många sett till att många fuskare blivit avslöjade. Idrottare som fått en massa bekräftelse och beröm, har via Ljungqvists team blivit ertappade som stora fuskare.
Kontrollen för doping får aldrig släppas fri. Tänk om det mot förmodan skulle komma fram krafter i framtiden som säger att alla medel ska vara tillåtna inom idrottens värld. Den starkaste, den snabbaste och den uthålligaste ska plockas fram med hjälp av manipulation och alla slags medel. Inga restriktioner, inga förbud eller kontroller, utan en laglös idrott ska avgöra vem som är bäst. Tyvärr finns det krafter som tycker just så, och den världen skulle inte jag vilja vara delaktig i.
Tyvärr finns där ingen möjlighet att haffa alla idrottsliga brottslingar. Jo, jag vill kalla alla dopade idrottsmän/kvinnor för brottslingar. Jag tycker personligen att man gör ett grovt övertramp, när man väljer att dopa sig på ett eller annat sätt för att skaffa sig fördelar och stora framgångar. Tänk så många gånger vi har hört olika historier när idrottare blivit avslöjade, och att personen ifråga inte visste någonting. Alltid samma story och förfarande. Finns ingen avslöjad idrottare som sagt på direkten när dom åkt fast ”jag erkänner, det var jag!”. Utan alltid först en lång följetong av lögnaktiga påståenden. En tid senare, kommer sanningen oftast fram. Först ska dom odugligförklara alla som arbetar mot doping om att dom har fel, för att sedan krypa till korset och avslöja hur det egentligen gått tillväga med sitt fusk.
Helt övertygad om att det idag finns både svenska och utländska idrottare som aldrig blivit avslöjade. På något sätt har dom kunnat nästla sig undan, och klarat sig från att bli upptäckta. Men jag tror ändå att dessa icke upptäckta fuskare inte mår så bra i slutändan. Någonstans tror jag att varje människa har någon typ av samvete, och ibland kommer detta samvete i kapp. Att ha vunnit ett flertal medaljer under sin epok, och då i vetskap att man gjorde detta som fuskare, den känslan kan inte vara rolig och leva med. Och då framförallt inte efter sin karriär.
Därför så hoppas jag att Mr. Ljungqvist och hans stab aldrig slutar sitt välbehövliga och viktiga arbete inom världens idrott. Deras arbete är oerhört värdefullt, och uppskattas av så många människor. De flesta människor vill fortsätta uppleva en ren idrott, där fusk aldrig får förekomma och aldrig någonsin accepteras.
BILD: BILDBYRÅN