Jag såg dokumentären om Gunde Svan och hans fantastiska skidkarriär. Gunde, denne legend som jag såg upp till som ung idrottsman. Jag blev förtrollad över hans noggrannhet, men framförallt för att han alltid gick sin väg. Han tänkte själv, och han gjorde det som han tyckte var rätt, och allt detta tilltalade mig själv i min jakt på att nå framtida medaljer. Jag skrev brev till honom som ung spoling, där bekräftelsen var gigantisk när en returnerad namnteckning (autograf) damp ner i brevlådan i mitt barndomshem någon gång under 80-talets mitt.
Gunde och hans meriterade landslagskollega Thomas Wassberg säger i SVT-dokumentären det bevingade orden som jag själv påtalat genom alla mina ledarår, om att det krävs ett stort egenansvar om man vill lyckas med sin individuella idrottskarriär. Som Gundes tränare sa på skidgymnasiet i Torsby ” På pappret står det att vi är Era tränare, men det är ni som ska bli detta till Er själva”. Det är precis detta som jag själv sagt genom alla år, att idrottaren själv måste styra och ta ansvar över sin karriär, om det nu ska bli något i framtiden. En tränare kan inte bestämma allt, utan som Thomas Wassberg också sa: ”idrottaren själv måste lära känna sin kropp”.
Gunde säger också, ”att idag är det alldeles för styrt, det vill säga att följa någon annan som säger allt vad du skall göra”. Wassberg inflikar med att säga ”jag gillar inte situationen idag, där tränaren styr allt”. Jag kan inte mer än att hålla med till hundra procent.
Precis så har det även blivit i min sport brottning. Tränarens roll har blivit för stor, och brottarna har slutat tänka själva. Allt är styrt av en tränare, ledare, klubb eller förbund. Det egna tänket hur man själv vill ha det, får inte något utrymme längre i brottarens respektive karriär. Facit ser vi med tanke på att herrbrottarna inte längre levererar några mästerskapsmedaljer (EM/VM). Även Sveriges så framgångsrika damer börjar tappa mark. Idag är det bara Jonna Malmgren som är med där uppe och vinner medaljer, medan herrbrottarna nästintill helt tappat medaljkänning på mästerskap.
Svensk brottning och tränarkår måste verkligen se över sin organisation, och vara ärlig i vad det är som brister. Vad har hänt? Varför når vi inga medaljer? Sveriges brottarlandslag är sedan ett tag tillbaka ett väldigt anonymt landslag. Inte många utanför brottarkretsar vet, känner till något om våra landslagsbrottare. Det är inte konstigt i sig, med tanke på att stommen av landslaget allt som oftast är iväg utomlands, och där agerar sparring till ledande brottarnationer. Vi ger inte våra unga hungriga lovande juniorer (eller övriga seniorer) någon chans till att konkurrera och utmana stommen som år efter år åker på både EM och VM.
För att lyckas i en sport som brottning (eller någon annan individuell idrott) så måste man ha ett eget driv, och en egen inre målsättning. Man kan inte förlita sig på att en tränare ska vara med dig 24/7. Man måste själv ta ansvar, och styra och veta vad ens kropp behöver. Tränaren ska vara ett stöd, men det ska alltid vara idrottaren själv som tar det slutgiltiga beslutet. Det är du som måste ta dig upp för backen när du exempelvis springer just backe, och det är du själv som måste plocka fram skivstången för att bli starkare. Det är hela tiden du. Vi tränare finns vid sidan av och ser till att lyfta dig, och även i viss mån plocka ner dig (på ett positivt sätt menat), det vill säga med att ibland påtala att din kropp kanske behöver lite vila och återhämtning.
Du måste vara regissör i din egen karriär, och det är först då du kommer lyckas. Vi tränare/ledare är ett komplement i din vardag, och vi ger dig dina extra krafter i din satsning. Både i klubblag, och i landslag, måste vi tidigt förmedla om att det är du själv som måste skapa din karriär, och inte vara helt förblindad med att du måste ha en person (tränare/ledare) vid din sida hela tiden som säger om du ska springa till höger eller till vänster. Det är din väg som gäller, och den vägen måste du själv välja och följa.
Wassberg och Svan med ett flertal OS och VM-medaljer bakom sig kan inte ha helt fel för sig, och så heller inte en brottare med ett VM-silver och ett EM-guld på sitt CV.