Jag brukar ofta dela in idrottare i två kategorier. Individuella idrottare är egna företagare och lagidrottare går under benämningen anställd. Liknelsen är den att en individuell idrottare måste träna och satsa efter eget huvud, precis som en egen företagare, och lagidrottaren måste följa företagets gemensamma mål.
En egen företagare måste hitta sina egna kreativa lösningar för att sy ihop sin verksamhet. De kan inte helt hundra lita på andra, utan de måste gå sin väg för att lyckas. Visst ska de lyssna på andra, och ta till sig råd, men i slutänden måste de själva ta det slutgiltiga beslutet om vad som skall göras, och vilken väg de ska vandra. Om en egen företagare väljer att enbart följer andras råd och rekommendationer, då blir ju inte deras rörelse unik, utan den egna företagaren hamnar i någons sorts ”förklädd” anställning. En anställd däremot följer företagets mål och vilja. Det finns klara strukturer om vad som ska följas, och vad deras gemensamma mål är. Målen möter man tillsammans, och inte var och en för sig. De som leder laget (företaget) måste ju också få med sig spelarna (personalen) så att de drar mot samma riktning och mål, och se till att där finns en gemensam glädje för att uppnå målen tillsammans, genom att få till en god harmoni i lagsamarbetet.
En individuell idrottare (egen företagare) måste hitta sin egen stil för att lyckas. Man kan/får inte hänga upp sin karriär på att följa andra, utan viljan, målen, disciplinen måste man själv äga. Du äger din värld, din satsning och din målbild. Givetvis ska/måste du lyssna på andra, men det är hela tiden du själv som avgör vad som blir/känns rätt för just dig. Tyvärr har det idag blivit så att i många individuella sporter (även brottning) att det egna tänket har fråntagits, och den individuella idrottaren har istället låtit andra hålla taktpinnen och bestämma allt för mycket. Den individuella idrottaren har blivit klonad och fråntagen sin egen rätt att tänka och planera. När en brottare/individuell idrottare inte längre får planera sin egen träning, sin egen målbild, då försvinner också mystiken kring den enskilda idrottaren. En enskild idrottare behöver sina egna rum för att kunna nå sina högt ställda mål. Den enskilde idrottaren behöver som jag skrev inledningsvis både hjälp och stöttning i alla dess former. Att vi som står vid sidan av talar om vad som krävs, och vad som är viktigt i en satsning.
En egen företagare måste vara oerhört disciplinerad för att nå framgång. Likaså gäller det förstås för den enskilda idrottaren. Hade Nils van der Poel blivit så stor som han blev, om han enbart skulle följt andras huvud och inte sitt eget? Hade Frank Andersson uppnått sin mästerliga brottningskarriär om han tummat på sin personlighet, och enbart följt andra människors tips och råd? Hade Patrik Sjöberg nått världsrekord i höjdhopp, om han tvingats fållas in i ett mönster bland en massa andra friidrottare?
Det enskilda idrottare/egna företagare behöver är en tro på deras satsning och mål. Tyvärr blir det istället att de får till sig att de gör fel, följer inget mönster, gör som de vill, är bortskämda etc. Ett fotbollslag har sina fotbollssupportrar. Tänk om den enskilda idrottsutövaren fått den hjälp och stöttning som exempelvis ett fotbollslag får? Supporterskaran i många av landets lagidrotter stöttar och hjälper oavsett om det går bra, eller mindre bra, medan den enskilde idrottaren mestadels blir bortglömd.
Trots denna bristvara av stöttning på en massa olika sätt, så finns där en hel del som vågar och vill satsa på att bli en individuell idrottsstjärna. Mitt tips och råd är att du ska fortsätta känna dig speciell i din gren. Våga gå din väg och tro på dig själv och allt vad du kan. Låt inte negativa åsikter och kommentarer få dig att tveka i din satsning. För tvekan är din största motståndare (som jag skrivit om i tidigare inlägg). Du ska fortsätta vara unik i din satsning. Dina mål är av högsta prioritet, oavsett vad andra tycker och tänker. För när du väl står där överst på prispallen, då vet du att du valde rätt. Du gick din väg, och ingen annans.