Meningen kom från min tränare Leif Freij, när han tyckte att någon person hade utryckt sig på ett dumt sätt, och där personen ifråga dessutom hade noll kunskap inom området. Området är då givetvis brottning. Nu vill jag inte på något sätt påstå att han sa denna mening rakt ut till vederbörande person för att såra eller förminska, för det gjorde han inte, utan det var mer till mig och andra i sin omgivning som han ventilerade denna mening om vad han kunde tycka om tredje person och dennes märkliga påstående.
För visst är det så, att man ibland undrar hur vissa vågar delge expertanalyser om saker och ting de absolut inte har ett hum om. Oftast har dessa människor noll självinsikt, och då kan man faktiskt tänka meningen för sig själv: ”roligt och höra lus hosta”. Eftersom jag varit verksam inom min sport brottning i snart femtio år, så har man ingjutit en viss sakkunskap i områdena träning, tävling och allt annat som innefattar sporten brottning. Jag säger absolut inte att jag vet och kan allt (för det kan jag inte), men jag är ganska påläst inom sporten. Vissa saker nördar jag mer ner mig i, och annat något mindre. Jag har alltid varit förtjust i att följa andra brottare/idrottsmän, och då framförallt när jag var yngre. Jag lusläste tidningen brottning, och jag införskaffade mig då mycket kunskap om Sveriges och världens dåtida brottare, vilket också blev mina idoler som ung satsande brottare.
Leif Freij kunde alltså säga vissa meningar på ett himla roligt sätt. Han var väldigt direkt. För ganska exakt fyrtio år sedan var jag, Leif och hans son Magnus på plats när EM i brottning arrangerades i den gamla Rosenlundshallen i Jönköping. Det var en speciell händelse att som 15-åring få uppleva ett EM på riktigt, och framförallt på plats. Alla stjärnor som jag hade skrivit om på min elektriska skrivmaskin fick jag nu se in action. Jag hade såklart mitt autografblock med mig, och med den haffade jag olika brottare som jag hade läst om i mina brottningstidningar. Det var b.la. tjecker, turkar, ryssar, bulgarer och givetvis våra svenska brottare. Jag minns när vi satt där på läktaren, och precis nedanför oss kom först en turkisk brottare vid namn Salih Bora. En liten 48 kilos brottare som jag visste hade ett par EM/VM-medaljer. Därefter kom en tjeck som hette Josef Krysta gående, och även han var EM/VM-medaljör. Jag sprang ner på direkten från läktaren, och fick då bådas autograf, och jag var supernöjd. Leif hade absolut ingen aning vem dessa två brottare var, vilket gjorde att han återigen utryckte sig på sitt speciella sätt när jag kom tillbaka med namnteckningarna i mitt block. På direkten sa han på sin breda malmöitiska: ” Va fan va de för nåra sopor”, och så log han med hela ansiktet och skrattade till. Han sa det ju med glimten i ögat, och han menade ju såklart inte vad han sa, utan det var mer, ”vem va dom”?
”Roligt och höra lus hosta-meningen” den glömmer jag aldrig. Jag kan skratta inombords när jag tänker på den. Jag kan också höra hans röst, och hans efterföljande skratt, även om det nu är 25 år sedan han gick bort.
Leifs kommentarer och ord kan jag som sagt skratta glatt åt idag, för visst finns det tillfällen där jag själv har lust att säga den berömda meningen: ”roligt och höra lus hosta”. Men jag väljer såklart att hålla meningen inom mig själv och inte delge den till någon, och inte ens till min träningsadept.