Visst finns det ganska många likheter mellan kroppens funktion och en bil? Det behövs bränsle, omvårdnad och kärlek. Bilen uppstår, bilen servas, bilen skrotas. Med andra ord, en viss likhet.
Tänk er en Ferrari som gör sig redo för att starta sina motorer. En sådan bil vill inte ligga och prutta på i 40–50 km/h, utan den är byggd och gjord för att köras hårt, och bestämt. Den är liksom tränad (uppbyggd) för detta ändamål. Har vi då en nybyggd Ferrari, dvs en ung bil, då vill den än mer dra på i svängarna. Visst, modellen äldre kan väl också dra på ibland, men det krävs en viss försiktighet och återhämtning efter en sådan rivstart. Likadant är det med våra unga idrottare. Unga atleter är byggda och tränade för att kunna träna hårt, och verkligen ge sig hän för intensiv träning. Återhämtningen efter ett hårt pass är lika med noll, och de unga atleterna kan med gott samvete träna på under många år. En idrottsman modell äldre får det tufft med återhämtningen ju äldre de blir. Det går liksom inte att intensifiera träningen allt för mycket, då risken är stor att något går sönder. Man får liksom anpassa kroppen efter ålder, och inte köra på bara för att det är en Ferrari fast då av kvalité – modell äldre.
Många människor glömmer bort att just anpassa träning efter kropp och ålder. Även om hjärnan fortfarande tänker som en tjugofemåring, så blir vi tyvärr äldre och där vi måste inse och förstå att inte belasta och stressa iväg kroppen allt för mycket. Nya bilar kan köras på betydligt tuffare, medan äldre bilar får köras lite mer varsamt. En bil som aldrig används är rent ut sagt livsfarlig att ge sig ut på. Den kan när som gå i sönder, och det finns många risker som kan uppstå med en bil som inte blivit körd under många år. En kropp som inte varit igång under många får man också vara försiktig med. Stillasittande jobb under många år. Bil fram och tillbaka mellan hem och jobb. Osund mat, och noll motion. En sådan kropp är en tickande bomb. Tänk er att dra iväg med en bil som inte använts under många år. Rivstarter, tuffa omkörningar, snabba inbromsningar etc. En sådan bil hade med all säkerhet gått i sönder i ett nafs. Det finns kroppar som inte varit aktiva under många år, och som ska inleda sitt nya liv med hård intensiv träning, vilket är rent vansinne. En kropp som varit i paus under många år måste börja sitt nya träningsliv i ett lugnt tempo. Det går inte att köra från noll till två hundra, och sedan tro på underverk. Bilen (kroppen) måste få köra och tränas varsamt. Visserligen kan man gasa (öka) på efter hand, men där måste finnas en viss förståelse eftersom bilen (kroppen) är och har varit skör under lång tid.
Träning rörelse är bra och ett måste för att kroppen inte ska haverera på sikt. Kroppen kräver alltid en viss ”smörjning” så att leder, muskler och skelett blir belastat och därmed stärks under livets gång. Träna med förnuft, och inse att även en gammal Ferrari slutligen måste köras med viss försiktighet. Vårda kroppen på samma sätt som du vårdar din gamla bil. Det bästa som finns är träning och rörelse. Att känna att kroppen funkar och att den gör det man säger och vill. Kroppen kan vara skör och ömtålig, men du kan göra den stark och kraftfull, om du vill.