I torsdags var jag och lyssnade på en föreläsning med journalisten Patrik Brenning. Brenning har skrivit en bok som heter ”Så vinner vi igen”. Den handlar om den osunda talangutveckling som svensk idrott bedriver sedan ett flertal år tillbaka. Brenning visar med hjälp av forskning att för tidig elitsatsning bland våra barn är både osund och oerhört kontraproduktivt. Han tog upp ett flertal exempel inom en rad olika idrotter. För mig som kämpat och talat om detta i så många år, blev kvällen lite som en halleluja-upplevelse. Äntligen någon som ser och upplever samma sak som en själv, och som dessutom har ett forskarmaterial som underlag. Brenning är ju ingen forskare, men han har givetvis tagit del av mycket forskarmaterial när han grävt i denna idrottsdjungel. När jag satt där som åhörare så kändes det som att min hjärna stod på scen. Jag lyssnade på mig själv helt enkelt. Alla argument, alla påståenden, ja allt kändes för bra för att vara sant. För just de saker som Brenning talade om, är saker som jag själv skriver om konstant, och saker som jag talar om vid varje tävling med både föräldrar, ledare och andra involverade inom idrottens forum. Jag brukar säga att vid varje tävling blir det som att jag repeterar ett mantra av hur idrott ska presenteras och utföras, där kärnan i all denna kunskap bottnar i att vi tillsammans ska förhålla oss till en sund idrottsinställning, och en sund idrottsinlärning som gynnar både barn och ungdomar. Vägen mot toppen ska vara sund, god och framförallt glädjefylld. Låter som självklara argument, men tyvärr finns där alldeles för många som har missuppfattat det här med hur idrott ska utföras och presenteras när det kommer till idrott för barn, och även för ungdomar.
Efter föreläsningen var det dessutom en paneldebatt. I panelen fanns: Tomas Peterson som är idrottsforskare, och som också är en stark motståndare mot för tidig elitsatsning. Patrik Sylvegård som är sportchef i hockeyklubben Malmö Redhawk. En simhoppstränare, och en moderat politiker. Givetvis stod även Brenning vid pulpeten. Trots att det befann sig en idrottsforskare i denna panel (med otaliga timmar av forskarmaterial på sitt CV), samt en journalist som har undersökt och grävt i denna skeva idrottssatsning som pågår i Sverige (och även sedan lång tid tillbaka), så yttrar sig den moderata politikern, samt simhoppstränaren med att säga ”vi håller inte riktigt med”. Hur ska vi någonsin kunna gå vidare i denna märkliga idrottsmiljö som pågår idag, när två personer i en panel inte förstår sig på den forskning som finns, och de uppgifter som Brenning tar upp i sin föreläsning? De lyssnar helt enkelt inte, utan dessa personer (och många med dem) fortsätter i samma negativa spår, och med samma motsträviga attityd om att forskningen har fel, och att de har rätt.
Jag blir på riktigt väldigt bekymrad, eller som Peterson sa något i stil med ”jag har forskat i detta sedan början av 00-talet, och fortfarande finns där alldeles för många som säger att jag har fel”. När vi inte kan respektera en säker och riktig forskning, hur ska vi då kunna rädda idrotten, och framförallt hjälpa våra yngre utövare i framtiden?
Det är minst sagt besynnerligt. Men för min egen del fick jag till mig att den erfarenheten, och den kunskapen som jag inhämtat genom mina snart femtio år i branschen är både rätt, riktig, sund och i slutändan oerhört framgångsrik.
Tack Brenning, och tack även Peterson för Ert ovärderliga arbete. Någon gång måste väl majoriteten också lära sig att förstå, men allt tar ju sin tid. Jag, tillsammans med den förening jag arbetar i, vi kommer aldrig vika oss. Utan jag/vi kommer fortsätta arbeta precis som vi alltid har gjort, det vill säga med det som är sunt, äkta och hållbart, vilket också visat sig vara väldigt framgångsrikt, precis i enlighet av vad forskningen påvisar.