Något som jag har väldigt svårt att förstå, och även acceptera, är ledare som konstant agerar negativt mot sina adepter. En ledare ska givetvis få lov att ge kritik, men då måste kritiken alltid vara konstruktiv. Jag brukar säga/skriva att en idrottare är världens mest sköra person, i alla fall i idrottarens begynnande karriär. Varje kommentar som en ”vuxen” säger/hävdar, kan sätta sig som ett ok i deras inre mentala värld. Framförallt negativa kommentar biter sig fast på ett helt annat sätt än tio positiva, och just därför är det viktigt vad vi ”vuxna” säger och gör. När idrottaren därefter når en viss position i sin karriär, då biter de negativa personerna/kommentarerna allt mindre, i alla fall kommentarer från de som befinner sig utanför vänkretsen.
Eftersom det just nu är OS-tider (snart över) så kan jag inte förstå diskus-kastaren Daniel Ståhls före detta tränares uttalande inför Ståhls OS-start. Han säger följande till tidningarna: ”När jag ser honom kasta, ser jag bara tomhet”. Uttalandet är så oerhört onödigt, och speciellt när det kommer från en person som levt honom nära under flera år, och som dessutom varit hans tränare. Att journalister eller andra personer kan ha negativa åsikter är något man som idrottare får leva med. Men när åsikten kommer från en nära vän eller f.d. tränare då är det absolut inte okej, och just då spelar det ingen roll om man både ha varit världsmästare, eller olympisk mästare tidigare i sin karriär. Även om Ståhl kommenterade sin före detta tränares negativa åsikt med att säga till tidningarna ”att var och en får ha sin egen åsikt gällande min karriär”, så kan jag tänka mig att just detta uttalande kröp in som ett ”spöke”, och påverkade hans prestation negativt.
De människor som idrottaren tror och lyssnar på, måste vara väldigt försiktiga med hur/vad de säger till sina adepter. Jag kan som sagt inte förstå att en före detta vän, tränare utrycker sig så plumpt om en adept som varit en så nära. Han kan ju givetvis tycka sin negativa bild för sig själv, men han om någon borde veta att just hans ord/uttalande kommer påverka sin före detta adept negativt inför dennes tävling/mästerskap, just för att Ståhls haft en sådan stor tillit för honom och hans kunskaper.
Jag ser och hör detta fenomen även i min egen idrott brottning, och jag vet inte vad det beror på egentligen. Men om jag får gissa hejvilt, så är min erfarenhet att dessa uttalanden oftast kommer från personer som inte varit helt nöjda med sin egen aktiva karriärer en gång i tiden. Det kan vara allt från ”missade” mästerskapsmedaljer, dvs de har varit riktigt nära en EM, VM eller OS-medalj en gång i tiden, till ingen karriär alls. Däremot så upplever jag att tränare som själv haft en ”lyckad” karriär bakom sig med medaljer (oavsett antal) på antingen EM, VM eller OS, att dessa är betydligt mindre bedömande mot sina adepter, och inger även mer förståelse för sina adepters idrottsresa oavsett sport.
Nu finns det ju såklart tränare som inte har någon/några egna aktiva medaljer alls, men som är helt fantastiska tränare/ledare, och så finns det givetvis före detta EM/VM och OS-medaljörer/mästare som är hur plumpa som helst mot sina aktiva. Men i det stora hela så kan jag faktiskt uppleva ovannämnda påstående som ett klart mönster inom många idrotter.