Det största man kan vinna är ett OS. Men, det är faktiskt stort att bara ta sig till en olympisk start. Visst, i slutändan handlar det ju inte bara om att delta, utan om man väl är med på ett OS så vill man ju också prestera på topp. Min egen OS-start för ganska exakt 32 år sedan blev allt annat än en topprestation. Fast jag visste hur hela kalaset skulle sluta innan det ens hann börja, för vi idrottare är absolut inga ”dumhuven”. Vi vet oftast hur allt ska spegla sig långt innan allt hinner börja, för vi vet hur viktig den psykiska styrkan är i dessa sammanhang. Därför gäller det att långt i förväg träna upp sin mentala styrka, om man nu har som ambition att vilja prestera på topp. Det flesta som åker till ett OS misslyckas, det vill säga det vinner ingen olympisk medalj. För vissa är till och med en medalj som inte innehar valören guld ett stort misslyckande. Tänk om Armand Duplantis ”bara” vinner en bronspeng, skulle han eller hans omgivning bli nöjda?
Vissa har som sagt mer press på sig än andra, där bara guld räknas som en fullträff, eller rättare sagt en träff. Det finns ingen fullträff, utan det är bara träffar som finns i deras (och andras) värld. Simmerskan Sara Sjöström kan väl också räknas in i denna unika skara. Men det är ju i för sig inte konstigt, för vinner man så pass mycket som dessa stjärnor har gjort, då vill man inte nöja sig med ”enbart” en bronspeng, utan då är det första platsen som gäller och inget annat. Inte nog med att de själva tävlar under denna enorma press, utan deras omgivningen kräver också guld. Detta är liksom själva tjusningen med sport att man själv kan försätta sig i denna enorma press, och därefter göra allt i sin makt för att gång på gång lyckas med dessa bravader. Vissa klarar det (inte många), men vi har ett fåtal i Sverige som lyckats prestera på topp under lång tid.
Att bygga upp denna gigantiska mentala styrka kräver sitt arbete. Ingen vet rent specifikt hur man gör för att bygga upp denna trygghet, utan det är väldigt individuellt. Ingen idrottare kan på direkten sätta fingret på hur man gör, tänker, agerar i dessa situationer, utan det är som sagt väldigt individuellt. Men styrka mentalt behövs på alla plan, men den kan som sagt se olika ut. Ta Frank Andersson som ett exempel. Han vann under sin karriär tre VM-guld, samt fyra EM-guld vilket är otroligt stort. Men vid hans tre olympiska starter blev det slutligen ”bara” en bronsmedalj. Så även om Frank var en oerhört stark person mentalt sätt när han tävlade i EM och VM, så räckte den tyvärr inte hela vägen fram när det väl kom till ett OS. Det finns fler toppnamn som har tappat sin inre kraft när det väl kommit till att prestera under ett olympiskt spel.
Det är som sagt den som är starkast mentalt som vinner en internationell medalj, och framförallt en OS-medalj. Man kan som sagt inte att bara åka iväg och tro att det är vilken tävling som helst, och att allt löser, utan det krävs en hel del extra för att lyckas under just dessa OS-veckor. Och jag vet att man kan. Även om jag själv aldrig vann en olympisk medalj, så vet jag idag hur jag skulle ha tänkt, gjort och agerat om jag hade fått spola tillbaka till år 1992 igen. Jag hade varit en urstark medaljkandidat i mina egna tankar, och jag hade med all säkerhet också vunnit en OS-medalj. Kanske inte ett guld, men i alla fall ett silver eller brons. Det handlar oftast bara om små justeringar, och inga yviga större rörelser. Det handlar enbart om tankar, inre styrka, och inte om att träna annorlunda eller bättre rent fysiskt.
För alla som deltar på ett OS vet hur man tränar hårt fysiskt, men bara ett fåtal vet hur man tänker rätt just där och då.