I helgen befann jag mig i Skövde för årets ungdoms-SM (eller U17-SM som det numera heter). Att delta i ett SM är alltid lite speciellt, eller till och med mycket speciellt. Man vill ju givetvis alltid prestera på topp, för man vill ju så gärna titulera sig svensk mästare, eller SM-medaljör. Det är få förunnat att få känna den känslan, för de flesta av oss i livet kommer aldrig vinna någon SM-medalj. Därför kan bara de som deltagit, och som dessutom vunnit en medalj, uttala sig på riktigt och tala om vilken härlig känsla det är.
Jag själv har varit på många SM genom alla min brottarår. Mitt första SM bevittnade jag som 11-åring när senior-SM arrangerades i Baltiska Hallen i Malmö år 1979 (ett SM som jag skrivit om i tidigare inlägg), och som aktiv deltog jag i 5 ungdoms-SM, 3 junior-SM och 13 stora SM. Som ledare har jag i stort varit på de flesta SM sedan 20 år tillbaka. Det har blivit en del genom alla år, och jag har haft förmånen att själv få vinna ett flertal SM-medaljer i både guld, silver och brons. Som ledare har jag också fått vara med på ett hörn, när klubbens adepter vunnit sina medaljer. Det är som sagt stort, både för mig som aktiv, och även som ledare, och jag gläds något enormt när jag får uppleva när andra vinner.
Det är en speciell nerv när det handlar om just ett SM. Man har genom åren sett förhandstippade medaljörer klappat igenom totalt, nykomlingar som tagit plats, ”gamlingar” som gjort comeback, stjärnor som levererat och så vidare. Just SM, där upplever man en annorlunda nervositet, vilket jag kallar för SM-nerven. Det är så mycket som står på spel just den dagen. Allt ska klaffa, och du ska plocka fram det bästa utav dig själv. Du har inte råd att misslyckas, utan du måste vara på tårna. Genom åren skapar man sig visserligen en viss SM-säkerhet, men trots detta, så finns ändå SM-nerven kvar.
Jag har väldigt många SM-minnen, både som aktiv och som ledare/tränare. Jag har som sagt själv skrapat ihop 9 SM-medaljer (1 som junior och 8 som senior). Som ledare/tränare fick jag vara med om att vinna 19 SM-medaljer för Marsvinholms IF, och nu som tränare i Limhamn blev det den 18:e i helgen. Det betyder att jag som ledare har fått vara delaktig i 37 medaljer sedan 20 år tillbaka då jag började min tränarkarriär år 2004.
Två medaljer blev det nu i helgen, ett brons och ett guld när U17-SM avgjordes i Skövde. Glädjen från min sida är fortfarande lika stor idag, som när jag var med för första gången som ledare/tränare när Alexander Jersgren vann sitt första USM-guld i Broby för 18 år sedan. Jag blir inte bara glad för själva medaljen, utan jag gläds med adepterna eftersom jag vet vilket stort arbete det lägger ner på sin idrott. Axel Baff svensk ungdomsmästare för andra gången, och Vilmer Nygren vinner sin första SM-medalj. Det är stort, för jag vet hur mycket kraft och tid dessa två grabbar lägger ner på sin idrott. Jag vet också att de båda ger allt när det är träning. Varje träning är unik för dem, och de tummar aldrig på sin träningsintensitet.
Så givetvis blev jag lika glad nu som tidigare, även om det nu var min 37:e SM-medalj som ledare/tränare. SM-veckorna är inte slut än, utan vi har två kvar. Stora SM, och därefter juniorernas SM. Kanske får jag vara delaktig i en 40:e redan i år, vem vet.