Under hela min uppväxt så har fotbollsspelaren Bosse Larsson, denne mytomspunne man varit en del i mitt, och många andras liv. Jag själv har aldrig sett honom spela, aldrig ens träffat honom, men trots detta så visste jag med många vem Bosse var. Det känns ibland som om vissa människor bara finns med en, nästintill som att man känner dem på något vis. Det kan vara idrottare, skådespelare, politiker eller vad som, där vissa kommer en lite närmre konstigt nog. Bosse var en av dem. Jag själv har som sagt aldrig sett honom spela, men ändå vet jag att han var den störste av dem alla. Man har alltid fått höra att ”Bosse, ja han kan spela på alla positioner, i allt från försvar till anfall, ja han kunde till och med stå i buren”.
Vad som fascinerar mig var inte Bosses självklara roll som en outstanding spelare, utan det var mer hans persona. Hans framtoning kändes verkligen äkta vara. Han ville absolut inte synas i stora mediala sammanhang, utan han ville bara vara ifred. För tänk som det är idag, där folk är beredda att göra vad som helst för att synas, trots att det ibland är brist på någon typ av kompetens från vederbörande. För en del människor (idag) är mottot att synas till vilket pris som helst. Tänk att Bosse stod emot detta ”smörgåsbord” av bekräftelse, beundran, idolskap, pengar, status och så mycket mer. Det gör honom unik i sitt sammanhang, och så genuint äkta, och det är väl just därför som många beundrade Bosse Larsson. Inte bara för att han var en förträfflig fotbollsspelare, utan mycket på grund av hans enkla personlighet.
Jag fick till mig 40 år gamla brottningsfilmer för en tid sedan, där jag själv deltog som 15 åring. Seriematch i den skånska seriebrottningen. I en av matcherna möter vi (IK Sparta) BK Trim från Bjärnum inför ett femtiotal åskådare. Jag själv tävlade i 52 kilos klassen, så jag var just då en liten parvel i början av min brottningskarriär. Men en rolig grej med denna film/match, är att kameran under seriematchens gång, zoomade in den lilla skara av åskådare som befann sig i Videdals sporthall år 1983. Döm av min förvåning så var Bosse Larsson en av åskådarna denna höstkväll för exakt fyrtio år sedan. Han stod där helt sonika rätt upp och ner, och det var ingen som uppmärksammade att Bosse var där. Det var som sagt en annan tid, där idoldyrkan inte var lika hajpad och påtaglig som den är idag. Tror med all säkerhet att många av åskådarskaran gav honom en liten nick eller ett leende när det var på väg ut, som ett litet tecken på att ”vi gillar dig Bosse”, men mer än så var det inte under 80-talets början. Det fanns ingen som började filma eller ta foto (fanns inga mobiler), utan han fick stå där och titta på brottning i lugn och ro, precis såsom han med all säkerhet ville.
Det finns otaliga texter/berättelser om denne legendar, och jag tror att allt som är nerskrivet om Bosse är sant till ett hundra procent. Ingenting är ”hitte-på”, eller efterhandskonstruerat, utan all story kring fotbollsspelaren Bosse är sanning. Bosse Larsson kommer leva vidare i MFF, och Malmö stadshistoria under många år framöver, och hans namn kommer alltid vara förknippat med respekt och stor beundran.
Bo ”Bosse” Larsson avled den 19 december 2023. Han blev 79 år gammal.
Bild: Förstasidan från boken om Bosse av b.la. lagkamraten Staffan Tapper