Många människor tror fortfarande att idrott är statisk. Det vill säga man tror att om man bara lär sig de tekniska detaljerna en gång, så kommer allt lösa sig själv. Ta det här med formell utbildning som ett exempel. Du pluggar, läser en utbildning i låt oss säga tre år. Därefter tror man på riktigt att man kan yrket på sina fem fingrar på direkten. Det krävs mer än en tre års utbildning (eller mer) för att bli riktigt bra på någonting. Du måste efter din utbildning träna dagligen för att hitta din känsla i det du nu ska ta dig för som exempelvis arbete som sjuksköterska, långtradarchaufför, läkare, rörläggare etc. Du måste efter utbildning träna upp din känsla för just ditt yrke, skaffa dig värdefull erfarenhet om du nu vill bli riktigt bra på just din grej. Du är absolut inte en fullfjädrad toppläkare efter din formella utbildning, utan det krävs mer än så.
I idrottens värld tror många på riktigt att det räcker med att träna teknik vid några enstaka tillfällen. Verkligheten säger givetvis något helt annat. Dans är en bra jämförelse, och något jag ofta använder som argument när jag ska förklara idrottens budskap. För att bli en bra dansare, så räcker det inte med att du kan stegen perfekt. Dansen måste ju bli rytmisk och smidig (om du vill kalla det för dans), och då måste du träna om och om igen för att hitta känslan. Upprepningens mönster är som sagt ett måste. Dansen får inte vara statisk och stel, utan rytmen måste tränas fram. Just den känslan kan du endast få fram genom hårt upprepande arbete under långt tid.
Om jag då tar brottningen som ett annat exempel, eftersom det är där jag känner mig mest hemma, så tror många att det räcker med att träna teknik en eller två gånger för att därefter kamma hem framgång. Man glömmer bort den nötande och enformiga processen, där samma övning ska upprepas gång efter gång. Man vill liksom frångå det hårda och långrandiga arbete. Brottning (och mycket annat) är ingen raketforskning, utan det är hårt pannben som gäller och stort tålamod som är av högsta prioritet.
När du kan ”dansa” fram din idrott, då har du kommit långt. Dansen, rytmen är en viktig faktor oavsett idrott. Höjdhopparen ska vara smidig när han svävar upp över höjdhoppsribban, och skridskoåkaren ska bemöta kurvorna med en enorm smidighet och balans som bara kan nås med hjälp av träningens nötande mönster. Slalomåkarens mjuka höftrörelser måste gång på gång upprepas och tränas för att minimera tiondelar, så att det inte blir till sekunder.
Till syvende och sist måste du tycka att det är kul om du vill orka ta dig an upprepningens mönster, det vill säga träningen. Det räcker inte med att nöta, utan du måste hitta förklarliga skäl till att du vill göra samma sak om och om igen, en meningsfullhet i det du gör. När glädjen finns, då finns inga begräsningar till att leva upprepningens mönster till fullo. För då vet du anledningen, och då blir dina framtida mål mycket lättare att ta sig an.