Då fick brottningen äntligen en rubrik i en av Sveriges kvällstidningar, vilket inte händer allt för ofta. Tyvärr handlade artikeln om något helt annat än prestation eller presentation, vilket brottningssporten i sig är ganska van vid. Artikelns innehåll handlade om att svenska brottningsförbundet beslutat sig för att inte sända ett landslag till årets junior-VM i Jordanien på grund av det spända säkerhetsläget som är riktat mot Sverige som land. Med all rätt är artikelns innehåll ytterst relevant för en publicering MEN, säger jag med stort MEN. Varför är det så svårt att skriva om vår sport när det handlar om prestation och medaljer? Varför får vi sällan några rubriker/inslag i tv, eller i våra svenska kvällstidningar när det handlar om sporten i sig, och inte bara när det handlar om en massa andra situationer kring sporten? Sverige fick exempelvis en junioreuropamästare för någon månad sedan, men inte fick vi någon publicitet i pressen efter denna medalj. Utan att vara allt för bitter och bara jämföra sig med andra, men jag kan rabbla upp ett flertal antal andra sporter där juniora medaljer får bra mycket mer publicitet i både tv, radio och i den svenska kvällspressen.
Brottning är en av Sveriges äldsta sporter. Så fort det blir ett OS-år, då snackas det om hur många medaljer Sverige vunnit genom alla år, och där brottarna varit en stor del av denna medaljskörd. Jag kan förstå att sporten behöver leverera nya medaljer och framgångar för att vi ska synas mer kontinuerligt, men vi vinner medaljer även i dags dato, även om skörden numera är mer sparsam än den var under 40–50-talen. Återigen, vi har sporter som får betydligt mer uppmärksamhet, och där medaljframgångarna ligger på samma nivå som brottningens, men av någon anledning får dessa sporter betydligt mer plats i den traditionella pressen.
Om vi ska vara lite självkritiska så är brottningen i sig väldigt dålig på att marknadsföra sig. Höjdhopparen Patrik Sjöberg sa för en tid sedan att hans namn var hans varumärke, och det är genom hans namn som han skapar sig sina uppdrag. Hans sa även den klassiska klyschan: syns man inte, finns man inte”. Det är väl just där brottningssporten brister. Det finns tyvärr inte många som kan föra fram sporten på att bra sätt, och se till att vi syns och hörs, och inte bara när det handlar om bråk, tjafs eller som nu, att Sverige bojkottar ett mästerskap (vilket i för sig är helt förståeligt). Med tanke på att svenska brottningsförbundet har en del anställda personer i sin stab, så borde någon/några där kunna lyfta fram sporten mer och bättre än vad den görs idag. De måste sälja in, och skapa mer kontakt med landets traditionella medier som radio, kvällstidningar och dagspressen för att sporten ska få den uppmärksamhet som den förtjänar. Det behövs en säljare av rang som vet vilka vägar som ska följas och mötas, och som med kraft och energi ser till att brottningen (och sportens aktiva) får den uppmärksamhet som sporten så väl förtjänar. Andra sporter kan, och då ska väl även brottningen kunna förvalta sitt varumärke med samma skärpa, eller?