Det har varit semestertidertider. Semester för mig handlar inte bara om att resa iväg och komma ifrån, utan för mig handlar ledigheten om att landa i en vardag där små sysslor görs med liten extra touch, och då utan någon stress. Man förbereder exempelvis middag/lunch på ett annat sätt, och som dessutom inmundigas utomhus (oftast), små grejor som ska fixas, man rensar/sorterar olika saker, samt att jag läser böcker väldigt mycket.
Just under sommaren läser jag en hel del, och mestadels läser jag om andra människors liv. Alla människor har något i sitt liv som är intressant för oss andra att ta del av. Jag brukar oftast säga att alla människor någon gång skulle skrivit en bok om just sitt liv. Då tror jag att vi hade fått lite mer förståelse för varandra, och vi hade nog även tagit lite mer hänsyn om vi fått en inblick i våra respektive liv och bakgrund. Jag är kanske naiv i mina tankar genom att tro att en lanserad självbiografi hade uppgraderat människors lyhördhet och förståelse, men jag tillåter mig själv att ha denna godtrogna tanke.
Vem har jag då läst om nu i sommar? Det har b.la. blivit en biografi om artisten Björn Skifs. Hans liv på scen och filmduk under flera decennier. Journalisten Janne Josefssons tankar kring sin tid som granskande reporter i b.la. det uppmärksammade programmen uppdrag granskning. Hans reflektioner över personligheter han mött, och hans tankar kring dessa möten. Min senaste bok denna sommar har handlat om konstnären, kompositören och författaren Robert Broberg. Denne fantastiske man som kunde roa och trollbinda en massa människor med sina enkelt skrivna låtar om livet. Han fyllde exempelvis Globenarena några gånger vilket är helt enastående. Boken handlar dock inte bara om framgång, utan det visa sig att den spattige underhållaren även hade ett mörker inom sig vilket framgick i författaren Klas Gustafssons bok. Robban Broberg avled 2015 och han blev 75 år gammal.
Jag själv har skrivit och gett ut två böcker – Gossen Ruda, brottaren som försvann, och Limhamns Brottarklubbs jubileumsbok (Limhamns Brottarklubbs första femtio år). Frågan är om det kommer bli fler? Tanken finns, och jag har faktiskt ett par böcker i gång som jag skriver och klurar på. Jag tycker som sagt att det är kul att utrycka mig i text och skrift, och min förhoppning är att jag givetvis ska få släppa fler böcker i framtiden. Skrivandet av första boken var otroligt kul att driva och genomföra. Det var en anspänning som kan jämföras med vilken tävling som helst. En härlig känsla, men samtidigt något obehaglig. Helt plötsligt skulle utomstående få en inblick i min hjärna. Anekdoter från min barndom, och tankar kring min träning och mitt tävlande. Tankar man under många år höll inom sig själv, men som man helt plötsligt skulle måla upp och förklara på ett vettigt sätt. Har jag någonsin ångrat att jag delat med mig av mitt liv? Nä, faktiskt aldrig. Däremot är jag fruktansvärt stolt över att jag gjorde det, och att jag vågade. Extra stolt för att jag skrev boken själv, och att jag inte anlitade en spökskrivare. Jag vet att det inte är så många idrottsmän som skrivit sin självbiografi helt på egen hand, så just den ”lilla detaljen” är jag faktiskt lite extra stolt över.
Gossen Ruda – Brottaren som försvann: utgivning januari 2019
En bok om Limhamns Brottarklubbs första femtio år: utgivning januari 2021