Vinster, medaljer och mästerskap kan räknas och värderas i all oändlighet. Vad/vem som är störst och bäst, och vem som vunnit mest, kan ju alltid diskuteras. Mina största vinster i livet är givetvis inte mina brottningsframgångar i form av medaljer, eller vilka motståndare jag besegrat, utan mina största vinster är naturligtvis mina tre döttrar. Dessa tre personer har format mig till den jag är idag, vilket jag är så tacksam och ödmjuk inför. Jag kan värdera medaljer, vinster och allt annat inom min sport, men just mina barn är självfallet ovärderliga (vilket jag hoppas det är för alla föräldrar).
Jag har haft titlarna svensk och nordisk mästare samt europamästare och vice världsmästare under min brottarkarriär. Men min största titel finns utanför min brottningssfär, och det är den att jag är pappa. Titeln pappa försöker jag alltid förvalta på bästa sätt och absolut inte ta för given. Man har sina barn till låns, och det finaste man kan göra som förälder är att vara en god förebild. Att ge dem kraft till att möta framtiden med både vilja, mod och kärlek. Jag tror nog att både jag och min fru har lyckats ganska bra med att vi båda förmedlat en sund och stabil grund inför deras vuxna liv. Deras personligheter uppvisar både eget driv, respekt för sin omgivning och ett tyvärr alldeles för underskattat ord, nämligen – snällhet. Att vara snäll betyder inte att man är mesig, dum, blyg eller rädd, utan snäll betyder något helt annat. Att våga stå upp för sina åsikter, och att våga hjälpa andra är två viktiga faktorer som b.la. ingår i ordet snäll.
Innan jag avslutar denna text, detta blogginlägg så vill jag skriva om ytterligare en titel som jag kan tillskriva mig sedan den 22 juni. Jag är nu inte ”bara” pappa, utan jag kan även titulera mig som morfar. Familjens lilla Iris föddes för ganska exakt en månad sedan, och redan från första stund kunde jag känna av hur mycket denna lilla varelse betyder för mig. Medaljer, mästerskap, vinster är såklart inte på samma nivå, utan detta är något helt annat.
Nu har jag ännu ett litet barn att skydda och ge kärlek till, och jag och min fru är så tacksamma över att vi fått lilla Iris till oss. Känner även en oerhörd stolthet över min dotter Linn, och hennes sambo Simon som redan nu visar vilka fina föräldrar de är (vilket jag inte betvivlat en sekund på), och där jag får uppleva deras kärlek och omsorg vilket kommer ge Iris den bästa starten i hennes begynnande liv. Att jag nu som morfar får vara med på ett hörn ser jag som en ren och skär ynnest och lycka, och inget man kan värdera i medaljens olika valörer.
Bild: Från den 23 juni (midsommarafton) när Iris är lite mer än 24 timmar gammal