Vissa idrottsmän upplever man som att de tävlar helt utan nerver, och helt utan rädsla för att förlora. Dessa unikum hade/har alltid ett flow i sin respektive idrott. Skulle de mot förmodan förlora, så repareras ”misslyckandet” ganska snabbt, och vips är de tillbaka på tronen igen. Om vi exempelvis tar Björn Borg, Frank Andersson, Ingemar Stenmark, vad är det dessa stjärnor hade som vi vanliga dödliga inte nådde upp till? Varför var Frank, Ingemar och Björn så överlägsna, och varför såg de så oberörda ut fastän de levde under ständig press under deras långa framgångsrika karriärer? Jag själv var en idrottsman som ibland blixtrade till, vilket resulterade i tre internationella medaljer (två som senior och en som junior), men jag kunde även falla ganska rejält. Visst, att vinna tre internationella mästerskapsmedaljer är inte många som mäktat med, men jag blir ändå så himla nyfiken på idrottstjärnorna som vann gång på gång helt obehindrat, dvs dem riktigt stora. Hur kunde/kan dem hålla gnistan uppe, och vad är det som gör att de gång på gång kunde ladda om och visa var skåpet skulle stå?
Dessa exceptionella stjärnor tränade inte mer, eller på något sätt mer effektivt. Jag tror inte heller att deras matintag var mer effektivt, eller att de hade andra trix för sig i deras karriär. Nä, det måste finnas något annat som utmärkte deras överlägsenhet, och deras förmåga att kunna vara överlägsna så länge? Borg var visserligen färdig med sin tenniskarriär redan vid 26 års ålder, men icke att förglömma att han var i toppskiktet redan som 14–15-åring.
Jag vill inte säga att jag vet, men efter alla dessa år som jag varit involverad inom idrottens tjänst, så kan jag nästintill på rak arm säga vad som gjorde dessa tre idrottsmän så stora. Det handlar som sagt inte om att ytterligare spetsa till sin fysiska träning, utan allt handlar om deras mentala överlägsenhet. Om man ska nästla sig ännu mer in i deras mentala värld, så kan man säga att deras väg aldrig stoppades på grund av någon tvekan. TVEKAN är alltså ordet jag syftar på. Deras totala avsaknad av att någon gång tveka på sin förmåga. Jag tror att det är just där som dessa tre skiljer sig från övriga idrottare. Tvekan är idrottarens största och värsta motståndare. När detta ord får fäste i ens tankar, så kommer vi aldrig ut som någon vinnare. Om vi tvekar i vår mentala övertygelse, och om vi på något sätt höjer våra motståndare till nivåer där vi inte når dem, då är förlusten ett faktum. Våra tre 56: or trodde alltid på sig själva till ett hundra procent. Aldrig någonsin att det sådde ett frö till någon av sina motståndare om att de kunde besegras. De var alltid vinnare i sina tankar.
Innan, under och efter en match, så måste idrottaren alltid utstråla en karisma av att vara totalt oangripbar. Du måste visa med rörelse, attityd, vilja, säkerhet, pondus om att det är du, och bara du. Det får aldrig komma in ett uns av tvekan som att ” fasiken han känns rätt stark, vet inte om jag känner mig riktigt på hugget idag, är jag så bra som många säger, tränar jag tillräckligt etc.” Det finns en uppsjö med scenarion där vi kan förlora mot ordet tvekan, och där ordet nöter ner en bit för bit. Frank, Ingemar och Björn, lät aldrig tvekan få ett ordentligt fäste i deras karriärer. Det visste om deras egen kapacitet, och alla deras motståndare kunde aldrig snärja sig in i deras tankar och på något vis göra dem osäkra.
Om ni frågar mig så är tvekan idrottarens värsta tänkbara motståndare. De flesta (nästintill alla), lever med att ordet tvekan ibland kommer och hälsar på. Vissa får väldigt ofta besök, medan andra någon gång ibland. För en viss grupp atleter får tvekan i stort sett aldrig en chans att besöka deras inre kraft. Visst, någon gång knackar den på även hos dessa stjärnor, men besöket blir som sagt väldigt kortvarigt, och tvekan får lämna ganska omgående. Bjud aldrig in tvekans negativa kraft, utan håll den i schack. Om du mäktar med detta, då har du ökat dina möjligheter/chanser att ansluta dig till en väldigt speciell grupp av storheter som exempelvis Frank, Ingemar och Björn. För kan dem, så kan givetvis även du.