Att cykla i Malmö stad kan vara förenat med direkt livsfara. Men, vi får inte glömma att det är sunt att cykla och staden har gjort alla rätt med att ge cyklisterna egna vägar och stråk som gör att staden lätt kan tas igenom enbart med hjälp av en ”järnhäst”. Som jag skrivit tidigare så är jag cyklist av hela mitt hjärta, och jag gillar cykeln skarpt som transportmedel. Malmö som stad är som sagt också väldigt cykelvänligt med tanke på att staden befinner sig i platta Skåne, vilket gör att backar och kullar lyser med sin frånvaro. Men, man måste alltid vara på sin vakt. Det är många människor som cyklar och rör sig i Malmö, och alla kan tyvärr inte trafikreglerna. Vissa saknar även rent sunt förnuft. Du kan inte visa rädsla som cyklist, utan du måste alltid vara väldigt vaksam. Ögonkontakt med bilister, gående och övriga cyklister. Ha koll på bilar som ska svänga höger, när man själv som cyklist ska köra rakt fram genom en korsning. Bussar som svänger ut mitt framför en. Gående som inte förstår att det finns cykelvägar, utan de bara går där i sin egen lilla värld. Sen får vi inte glömma stadens alla el-sparkcyklar som kör kors och tvärs, och där trafikvett inte hör till vanligheten från dessa förare. Att cykla i Malmö utan en ringklocka är också helt uteslutet, utan det är ett måste. Ens tumme måste vara konstant förberedd med att leverera en ”plingeling” när någon gående person helt obekymrat tar sig över en cykelväg, utan att ens lyfta sin blick. Det krävs alltså hundra procents uppmärksamhet när man cyklar i Malmö, och trots detta kan man aldrig tveka i sin cykling. Folk som inte är vana cyklister glömmer nog bort att njuta av sin cykelresa just pga. alla orosmoment. Är man bara förberedd och uppmärksam, så finns det inget bättre än att sitta på sin cykelsadel, och där få njuta av både luft, dofter och känslan av att ta sig fram av egen muskelkraft. Det är en frihet som jag alltid kommer uppskatta. För även om jag är på min vakt, så hinner jag njuta av allt vad min fina stad har att erbjuda.
En brottare, en idrottsman som älskar sin sport har också många saker de måste tänka på i sin satsning mot de stora målen. I sin väg måste man förhålla sig till en massa saker. Allt ifrån människor som inte alltid vill än väl av olika anledningar (vet egentligen inte varför), till träning och tävling som inte alltid går som man vill. Då gäller det att åter sätta sig på ”sadeln” för att fortsätta sin resa framåt. Du ska precis som cyklisten ha ögonkontakt med dina motståndare. Din blick får aldrig svaja, utan den måste vara äkta och nära dig själv. Du kan inte skådespela dig fram, utan din vilja och dina känslor måste alltid vara gediget. Liksom cyklisten kan du inte vara rädd när du tar dig an dina motståndare, utan du måste våga utmana. Träning är den bästa förberedelsen, och det är den som ger dig trygghet i att orka fortsätta. Om du når en EM eller VM-final, då måste du vara förberedd på alla ”drag” som din motståndare kan ta sig an. Du måste hela tiden hålla ”tummen på ringklockan”, men samtidigt måste du även våga ta dig framåt och tro på dig själv. Det går inte att tveka och backa och ta sig lugnt framåt, utan du måste uppvisa en viss fräckhet. En fräckhet som visar att du vill, och framförallt att du finns till. Man måste visa upp sig i all sin prakt. När du är förberedd, då blir din idrottsliga resa också väldigt behaglig. Då hinner du njuta på vägen, och ta dig an allt gott. En idrottsresa ska inte upplevas som en transportsträcka som endast tar dig från A till B, utan där finns så mycket däremellan som man inte får glömma bort, och stressa iväg med.
Visst finns där likheter i allt? En cykelresa genom staden Malmö kan lätt jämföras med en satsning i en sport. Sporten kan till exempel vara min egen, det vill säga brottning.