Min senaste text handlade om mitt första och enda JSM-guld som jag vann år 1988 i Ystad. Detta guld var även Limhamns BKs första JSM-guld, vilket också blev det andra eftersom min klubbkamrat Per-Olle Lindahl också blev mästare samma år, fast två viktklasser över. Sedan dess har det varit stiltje med JSM-guld i föreningen. Visserligen vann Johan Otterström ett JSM-guld år 2010 i den fria stilen, men den grek/romerska stilen har alltid legat lite extra varmt om hjärtat för svensk brottning, vilket inte är så konstigt. Den grek/romerska stilen har sedan seklets början varit störst inom svensk brottning, och är så fortfarande.
Fast nu äntligen så är trettiofem års väntan över. Jag och Per-Olle är inte längre klubbens senaste ”grek-mästare”, utan stafettpinnen har nu lämnats över. Jag är så oerhört tacksam och glad över att jag personligen fick vara med om att bryta den väntan, och samtidigt få vara delaktig i att Hugo Baff nu äntligen fick vinna sitt första JSM-guld, och klubbens fjärde. Hugo är ”den” brottaren som visste att han skulle vinna (läs blogginlägget tidigare). Under ett års tid har han förberett sig minutiöst för att bli svensk juniormästare. Detta var hans mästerskap. Brottningsmatcher har spelats upp i hans huvud ett flertal gånger under årets väntan, och i stort sett varje gång så har han blivit svensk mästare i sina tankar. Några få gånger har han med all säkerhet tvekat, men då har han fått bearbeta sina negativa tankar med att göra om, och sedan göra rätt. Att träna psyket är en viktig del i en idrottsprocess. Att skapa sig ett mönster, en livsstil som gör att man orkar hela vägen. Det är inte bara en tävling man ska orka, utan det är tävlingar under flera års tid.
Varför orkar vissa hela vägen, medan andra orkar bara till en viss del?
Finns där något svar egentligen? Det finns många anledningar varför svensk brottning tappar sina ungdomsstjärnor. En anledning är att pressen blir för tuff i alldeles för ung ålder. Uppförsbacken blir för brant, och man orkar inte hela vägen upp. Dagar, månader och år smälter samman till en enda stor deg, och glädjen tappas bort i sin strävan. De unga brottarna ser ingen direkt anledning till att satsa fullt ut, utan ungdomarna hittar enklare och säkrare framtidsplaner än att satsa på en oerhört krävande sport. Ungdomarna ser inte det långsiktiga målen, utan allt ska ske på direkten. Ordet delmål är inget man vill förhålla sig till, utan huvudmålet ska mötas på direkten.
Hugo vet vad han vill, och han visste att han en marsdag 2023 skulle bli svensk juniormästare. Och just den tanken räcker mer än väl. Nu väntar nästa delmål, och han är beredd att satsa vidare. Hugo vet vad som krävs, och han söker aldrig några enkla lösningar.