Osmarta decemberbarn – Eller?

Jag fick till mig ett samtal som hade skett mellan två personer härförleden, där en av personerna i sällskapet hade utryckt sig på följande vis ”Om jag någon gång i framtiden skaffar barn, då skulle jag och min partner planera barnets ankomst oerhört väl, och se till att barnet föds inom spannet: januari, februari eller mars! Varför då, svarade person två. Jo, för att barn som är födda tidigt på året är mycket smartare än exempelvis decemberbarn”. Jag tänkte på direkten när jag fick höra denna märkliga mening, att personen ifråga då tycker att jag både är osmart, och nästintill dum i huvudet!

Jag är alltså född i decembermånad, närmre bestämt den 18: e. Som barn/ungdom reflekterade jag inte direkt över min ”sena” födelsemånad. Eftersom jag aldrig var intresserad av vare sig moppe eller bil, så infann sig ingen direkt irritationen med att jag fick invänta med dessa aktiviteter pga. min sena ankomst. Jag kände heller aldrig någon frustration, eller någon längtan av att kunna handla på Systembolaget, eftersom min första öl inte intogs förrän långt efter godkänd inköpsålder. Nä, decembermånad för mig som barn, det var just att det var ”min” månad. Jag älskade december, och jag tyckte om att fylla år en vecka innan jul. Visst, jag fick alltid mina födelsepresenter i julklappspapper, och allt som oftast kom även meningen ”tänk på att det kommer mer, det är ju en vecka till julafton”, men det gjorde mig absolut ingenting, utan tvärtom. För detta var en tid då barn inte alltid fick vad som stod på deras önskelista, utan vi var en generation som var tacksamma för det mest, så länge bara något var inslagit som ett paket.     

Visst, jag kan på ett vis förstå personen som sa detta märkliga uttalande om januari v.s. decemberbarn, för visst har vi decemberbarn en något längre startsträcka i livet. Vi är ju alltid ett år efter våra ”jämnåriga” kamrater, vilket märks många gånger i tex skola, eller inom idrotten. Jag själv kan inte skryta med några högskolepoäng, men räknas smarthet bara efter skolår och vilka akademiska meriter man innehar? Där fanns faktiskt en grej som jag var irriterad över med att fylla år sent på året, och det var när jag i mina yngre år alltid tappa ett år när man skulle tävla i exempelvis ungdoms, eller junior-SM. Det var nog det enda som kunde störa mig. Jag själv tillhörde aldrig något ungdomslandslag i min sport, vilket i sig inte är unikt för oss som är födda sent på året. För om man tittar noggrant på olika pojk/flick//u-landslag, så är majoriteten av dessa utvalda barn/ungdomar födda tidigt på året, vilket i för sig inte är konstigt. Däremot så är min tes om att vi som är födda sent på året, att vi har ett oerhört stort tålamod med att invänta vår tid. Detta är givetvis bara min hypotes, men någonstans så tror jag faktiskt att den stämmer.

Jag själv vann ett junior-SM som sista års deltagare, och samma år fick jag även ta på mig landslagsoverallen för första gången när jag blev uttagen till junior-EM i Polen. Jag överraska på studs i detta mästerskap, och knep en bronspeng. Jag var till och med den enda av de svenska deltagarna som vann en medalj, vilket var ganska bra för en decembergrabb (om jag får säga det själv). Efter denna framgång så var mitt födelsedatum inte lika intressant längre, utan nu var jag på samma nivå som alla andra. För när man väl kommit över tjugo-sträcket, då blir inte månaden december lika intressant för omgivningen att kommentera längre. Månadens karaktär blir allt mindre mystisk, och vi decemberbarn kan slutligen klappa oss själva på axeln och säga ”Vi kan också, och vi är faktiskt inte ”dumma i huvudet”.