Ute på brottartävlingar, eller andra idrottstävlingar så skriks det hej vilt från höger till vänster. Vissa ledare skriker, medan andra hejar och ger konstruktivt stöd till sina adepter. En del föräldrar, eller andra åskådare som är helt novis i sammanhangen tror på riktigt att de ledare som skriker högst, är det egentliga experterna. Inte nog med att de skriker högst, de har även så oerhört mycket ”expertis” att lära ut. Jag som varit i brottningssporten i ganska många år (snart femtio år) jag har rätt bra koll på tränarna och ledarnas egna brottarkarriärer. Jag vet vem som kunde träna hårt, och jag vet vem som hade meriterade karriärer, och då inte påhittade. Varför säger jag påhittade? Jo, för en del ledare spetsar till sin karriär så mycket, så att slutligen så tror dem själv på att den sanning som de förmedlar, blir till en hundra procentig sanning som vederbörande föräldrar/övriga åskådare ”köper” till fullo, utan att göra någon typ av referenskoll.
Jag blir smått förvirrad när jag hör ledare/tränare i sporten som vet med hundra procents säkerhet hur man ska träna för att nå de högsta målen, dvs bli en mästerskapsbrottare och därifrån även bli medaljör. När jag gör en återblick på dessa ”experters” karriärer så vet jag att många utav dessa besserwissrar inte själva var några direkta träningsnarkomaner. De vek ner sig så fort träningen höjdes några snäpp, och då ville de inte längre vara med. Deras meritlista som brottare har inte de tunga meriter som de vill referera till, utan deras egna meriter är egentligen väldigt blygsamma.
Förstå mig nu rätt, alla ledare ljuger inte, utan det är en liten skara. Men som jag inledde texten med så är det oftast de ledare som skriker högst, som oftast syns mest. På något underligt sätt så är de skickliga på att marknadsföra sina egna icke merittyngda bakgrund, om det så är den tidigare aktiva karriären som brottare, eller som ledare/tränare. Men någonstans så kommer alltid sanningen fram. Ledarna blir slutligen upptäckta förr eller senare. Siffror, skrift, historik, statistik, det kan aldrig gömmas, utan där speglas den egentliga sanningen.
Man behöver inte ha haft en egen framgångsrik karriär med medaljer på mästerskap, eller en massa SM-guld för att kunna hjälpa andra, absolut inte. Men snälla ljug inte, utan förhåll dig till den karriär som du kan relatera till. Man kan läsa sig till mycket. Man kan ha studerat brottning under många år på nära håll. Ens egna karriär har kanske varit fyllt av skador, nervositet eller annan prestationsångest, därför så blev det aldrig en fortsättning. Det finns mycket en tränare kan referera till. Men den viktigaste delen för att lyckas som tränare/ledare är att vara sanningsenlig. Då kommer man långt. Då har man skapat ett förtroende mellan adept, tränare, och även med föräldern, och då kan det hända grejor.
Så nästa gång ni kommer in i en tävlingsarena, tänk då på följande. De ledare/tränare som skriker högst, gestikulerar på ett tråkigt sätt, använder nedsättande ordval, spelar tuffa och starka, tar mycket plats, att dessa ledare inte per automatik kan mest. De är duktiga på att skrika, men tyvärr så stannar deras kunskap oftast i deras aggressiva tonläge och negativa gester.