Idag (torsdag) är det hockeygala på TV. Århundrades ishockeyspelare ska utses i alla kategorier. Vissa är mer självklara än andra, vilket det brukar vara när det är den här typen av TV-gala. Smaken är som baken, men vissa spelare, idrottsmän eller kvinnor, kan man aldrig rata bort oavsett vad man tycker om dem personligen. En merit är en sak, och en personlighet något helt annat. Sen kan man som åskådare ha sina favoriter oavsett medaljer, spelstil, position eller klubblag, men återigen, vissa saker kan man inte bortse ifrån.
Århundrades målvakt ska koras. En av de största är inte nominerad, nämligen Tommy Salo. Hur tänkte hockeyjuryn här, eller tänkte dem överhuvudtaget? Jag är ingen hockeyfantast, men jag är en stor fantast över dem som gjort avtryck i sina sporter, och det kan man säga att Salo har gjort. Av alla dom som är nominerade så har Salo flest medaljer. Han har 8 medaljer totalt, Pekka Lindmark 6, Henke Lundqvist 5, Pelle Lindbergh 4, Honken Holmqvist 7 och sist Klimpen Häggroth 3.
Inte nog med att han har flest medaljer, där finns även ett VM guld, och ett OS-guld bland dessa 8 medaljer. Hos övriga nominerade har: Pekka 2 VM-guld, Henke Lundqvist 1 VM-guld samt ett OS-guld. Klimpen 1 VM-guld. Pelle och Honken 0 guld.
Och det är inte slut än. I dessa guld som Salo har erövrat, så har han också gjort detta med stor stil och beundran. För vem minns inte OS-finalen 1994 där han räddar Sverige med en straffräddning mot Kanada, vilket ledde till Sveriges första OS-guld. Är inte detta skäl nog för att bli nominerad när hans sport ska utse den bästa målvakten ever?
För mig är detta ett mycket grovt tjänstefel, och jag känner verkligen med Tommy Salo. Att bli bortgjord, och petad på detta sätt är en stor skam. Men varför blandar jag mig nu i detta också, och varför har jag synpunkter när det gäller hockey som inte ens är min sport, och som jag slutade att följa för en tjugo – trettio år sedan? Ja det kan man undra, men jag känner tyvärr igen mig. För mycket i livet handlar om ens personlighet, dvs man blir bedömd efter personlighet, och inte alltid för vad man har presterat. Jag känner som sagt inte Tommy Salo, och framförallt inte hans personlighet, men något måste det vara i Salos personlighet som inte faller i belåtenhet hos juryn inom svensk hockey, eftersom hans namn inte finns med.
För min egen del så var jag en fruktansvärd dålig förlorare i mina glansdagar. Detta har jag fått äta upp ett flertal gånger, och det är något som jag fortfarande blir bedömd efter, fastän det nu är trettio år sedan. Jag har också blivit petad i olika sammanhang för att jag inte följde den raka vägen som ung idrottsman, men mina meriter kan i alla fall ingen ta ifrån mig, och likaså gäller det för Salo.
Salo blir petad från nominering (tror jag) b.la. för den försmädliga förlusten mot Belarus (Vitryssland) under OS i Salt Lake city 2002. Den matchen har nu förföljt honom i tjugo års tid, och han blir som sagt aldrig fri från den. Att han sedan också haft problem med alkohol och sedermera även kört rattfull, då har han med all säkerhet övertrasserat juryns bedömning gällande hur man ska vara som människa enligt deras sätt att se på det.
För om man enbart ska dela ut priser på vilken personlighet som idrottsmännen/kvinnorna uppbär, då tror jag med all säkerhet att det inte skulle delats ut så värst många priser, med tanke på att alla som idrottar (framförallt framgångsrika sådana) är lite udda, konstiga och är inte det mest perfekta människor som finns. Men vem är perfekt, egentligen?