Ännu en tävling har jag haft ynnesten att få uppleva. För det är en ynnest att få hjälpa unga människor att nå sina innersta drömmar och mål. Under resans gång ska våra unga brottare få genomgå sina egna prövningar, både på gott ont. Men som ledare blir jag likväl varje gång smått förvånad över hur min sport brottning fungerar. För vad är det vi vill i vårt ledarskap, och vad är vårt syfte?
Därför skrev jag skrev en text genom brottarklubbens Facebook-sida i förra veckan, just för att jag ville belysa det märkliga fenomen som funnits inom sporten under flera års tid. Vissa klubbar snackar om samarbetets vinst, men vad menas egentligen med samarbete inom brottningsvärlden? Menas inte samarbete att vi ska ha respekt för varandra, våra brottare, och framförallt för sporten?
Facebook-texten:
VARFÖR ÄR DET SÅ HÄR?
I fotboll, hockey, gymnastik, simning och i en massa andra sporter så hejar vi på våra egna. Vi stöttar, hejar, klappar händer och gör allt för att våra egna ska vinna och göra bra ifrån sig.
I brottning gör vi tvärtom?
I brottning SKRIKER man att motståndaren är passiv, man manar på att motståndaren backar, ja i stort sett så går hela ”hejandet” ut på att få fram att motståndarbrottaren gör konstanta fel. Det glöms bort att inspirera och heja på sina egna, utan allt fokus läggs istället på motståndaren. Vad är då syftet med detta negativa förhållningssätt? Jo, för att påverka domarna på mattan. Man vill som åskådare/ledare/tränare skapa fördelar till sin egen brottare, genom att med aggressiv ton, och med en tråkig attityd få den andre brottaren till att framstå som något sämre.
I fotboll, hockey, gymnastik, simning och i en massa andra sporter så vill vi se mål, fina hopp, rafflande och jämna lopp och allt annat som hör till de olika sporterna. Vi vill uppleva kampen, och vi vill att spelarna, simmarna, gymnasterna själva ska göra upp om vem som är bäst. Vi som är vid sidan av, vi vill bara njuta av idrottarnas enorma kunnande och driv.
I brottning gör vi tvärtom?
Barn/ungdomstävlingar i brottning, där manar tränarna på i takt och otakt med fraserna: HÅLL HANDLEDERNA, BROTTAS PÅ UTSIDAN, KORTA ARMAR etc. Dessa negativa uppmaningar gör så att vår sport sakta men säkert tappar mark, och att våra barn/ungdomar slutligen tappar intresset genom att hela tiden uppmanas med att brottas på ett destruktivt sätt. Är det inte bättre att vi lär våra unga grabbar/tjejer att vara aktiva, att bjuda på sig själv och sin brottning, att uppmana till kast och fin brottning, att lära dem att våga? Vi ställer oss aldrig frågan varför barn/ungdomar slutar med vår sport i alldeles för tidig ålder, varför de inte orkar hel vägen upp till junior/senior. Kan det bero på att många barn/ungdomar blir trötta på den negativa och hetsiga stil som hela tiden basuneras ut om att barnen/ungdomarna ska sluta sig, täppa igen, vara konstant defensiv, inte våga slå kast etc.? För hur kul är det egentligen att åka Sverige runt som ung brottare, vecka efter vecka och hela tiden hålla utsidan på motståndarens arm, utan att producera några direkta grepp/kast?
Nä, vi måste nog alla ta oss en riktig funderare. För vad är vårt syfte, och vad vill vi åstadkomma för att förbättra vår fina sport? Vill vi att barn/ungdomar ska sluta med sporten innan de ens fyllt 15 år, eller vill vi få fram junior och seniorbrottare, som sedermera kan gå hela vägen upp till internationella framgångar? Där finns saker att förbättra och förändra, men allt beror på oss. Det vill säga vi som står runt omkring mattan. Ledare, tränare, föräldrar och alla andra som gillar brottning.