I min värld så blir du precis det du vill. Om du nu vill alltså? Vill du bli läkare, blir du läkare. Vill du bli en framgångsrik idrottsman, så blir du även det. Va, räcker det med att man ”bara” vill? Att säga till sig själv tre gånger jag vill, jag vill, jag vill, räcker givetvis inte. Utan du måste ju verkligen vilja ditt mål för att det en dag ska bli till en verklighet. Jag tror att om man bara har intresset, passionen, och även tålamodet, då kommer dina mål att uppnås. För hur vore det annars. Tänk hela världens läkarkår, är det bara tur att vi har så många människor som arbetar som läkare? På ett sätt är det ju tur, dvs att det finns så många människor som verkligen vill, med allt ansvar som det innebär att inneha den yrkesrollen. Men alla de personer som idag arbetar som läkare har på något sätt kunnat se sig själv i läkarrock och tänkt tanken, detta är jag, och detta vill jag.
Att vilja betyder att man ser sig själv visuellt i sitt tänkta mönster. Om den bilden sitter kvar dag efter dag i ens hjärna, då kommer man slutligen nå sin slutdestination. Viljan och bilden måste sitta i hela tiden. Det går liksom inte att spara en vilja och tänka att man ska portionera ut viljan och tankarna så där emellanåt. Nä, bilden måste vara konstant. Visst, ibland har vi sämre dagar, men i det stora hela så får du aldrig vika dig från ditt mål.
Som min tränare sa till mig när jag var på väg upp i brottarkarriären. ”Jörgen, vill man ta en medalj, så tar man en”. Och han hade rätt. För även om det inte finns någon garanti gällande hur man ska vinna idrottsmedaljer, så är det viljan som sätter dina riktlinjer. Många har givetvis tänkt tanken att dom vill, och dom har inledningsvis tränat som en galning för att nå dit. Men tyvärr så har bilden i huvudet sakta suddats ut, och viljan har inte varit lika konstant som den var inledningsvis. Målet har då rört sig längre och längre bort. Det tar tid att nå sina mål. Inte alla har det tålamodet att invänta sin tid och bara träna på oavsett om det är brottning eller andra mål. Utan många ger upp, och skyller istället på andra faktorer.
Om idrotten hade varit mekanisk, det vill säga helt utan känslor, då hade man bara kunnat luta sig mot den fysiska träningen, och sagt: ”tränar du varje dag, då blir du världsmästare”. Du behöver inte tänka, utan du ska bara träna”. Den fysiska träningen är egentligen bara det lilla i den stora satsningen. Den stora delen är att du ska kunna övertyga dig själv om att det är du som ska vinna, samt få dina motståndare till att känna sig besegrade. Ditt självförtroende måste lysa, och vara på riktigt. Inget fejkat där man bara blåser upp sig och tror att man är bäst. Att bara gå runt och tro, då blir du ingen mästare. Du måste som sagt veta i ditt huvud att du ska lyckas. Inget du behöver tala om till andra, utan det räcker att du innehar känslan.
Så har ni mål, tankar, bilder i huvudet med saker som ni vill. Då ska ni känna Er trygga i Er satsning oavsett vad ni gör. Om det så är att bli läkare, mästare i brottning, bygga ett hus, arbeta med olika yrken (vad som helst), så släpp aldrig tanken, släpp aldrig bilden. Att vilja tillräckligt mycket, är att man aldrig släpper sin inre bild. Finns den bilden kvar, då kommer du slutligen att lyckas. Träna, upprepa, plugga, kämpa, måste du givetvis göra. Men glöm inte bort dina tankar. Det är tanken/drivkraften som formar dig. Det är filmen i ditt huvud som slutligen ser till att du en dag når dina mål. En film som till slut omvandlas till en verklighet.