Jag har nu varit med på mitt 23:e svenska mästerskap för seniorer om jag räknar med helgens mästerskap i Varberg. Tretton gånger var jag med som aktiv vilket resulterade i 4 guld, 3 silver och ett brons. Därefter har jag varit med som tränare i tio senior-SM med start från 2010. Det är lite speciellt med ett stort SM. Det är alltid lite nervkittlande, och man kan som tränare känna spänningen i luften. När man själv var aktiv så var det en känsla av både skräck och glädje. Glädjen bestod inte i att man sprang runt med ett stort leende, utan mer att man kände glädje över att vara där, och en glädje över att man ville göra bra ifrån sig. Skräcken var ju själva rädslan att förlora, och då få vänta ännu ett år till nästa SM. Fyra tillfällen som senior fick man uppleva den där obeskrivliga glädjen över att vara bäst i i sitt land. För det är en speciell känsla med att titulera sig bäst i Sverige. Under mina tretton starter har jag också upplevt förlustens svarta hål. Ett hål som ibland var svår att kravla sig ur. Men, man lyckades och någonstans så hittade man alltid ny kraft att satsa vidare. Man omdirigera sina tankar vilket är ett måste om man vill hålla sig kvar i toppen.
Första gången jag bevittnade ett stort SM som åskådare var i Malmö 1979. Jag var bara tio år gammal, och jag sprang fram och tillbaka på tävlingsmattorna som ”lappapåg”. Det vill säga, jag överlämnade domarsedlarna till tävlingens domarteam mellan varje match. Jag minns också att jag sprang runt med mitt autografblock för att inhämta namnunderskrifter av dåtidens stjärnor, som jag sedan skulle spara som ett minne. Idag vet inte barn/ungdomar vad ett autografblock är, och jag tror faktiskt inte många utav dagens brottare har skrivit några autografer alls. Idag är det selfies med mobilkameror som har övertagit autografblockets charm. Men tyvärr så var det inte många barn som sprang runt vid helgens mästerskap för att inhämta några bilder av dagens brottare. Man kan undra varför?
På min tid fanns två Tv-kanaler. Vid varje senior-SM så var alltid sportspegelns team på plats för att göra ett reportage om någon aktuell brottare. Oftast någon som man trodde lite mer på, eller någon som hade tidigare meriter i sitt bagage. På den tiden så kollade alla sportintresserade (och även icke sportintresserade) på söndagens sportspegel. Det var miljonpublik som såg detta, vilket gjorde att brottarna fick en bred publik. Idag är det sociala kanaler som styr, och som marknadsför olika saker. Brottarna har blivit sina egna marknadsförare med då olika antal följare på sina respektive kanaler, vilket gör att dagens brottare inte når ut till den breda allmänheten på samma sätt som tidigare. Utan istället håller man sig inom en snäv grupp av följare. Det är inte alla som går in och följer våra aktuella mästerskapsbrottare, utan det blir en krets inom brottningen som följer varandra, vilket medför att sporten hålls inom sitt snäva forum.
Detta är inte bara ett ”brottningsproblem”, utan varje sport som inte har lika mycket tv-tid som exempelvis fotboll och hockey hamnar i detta fack. Frank Andersson, Benni Ljungbäck, Torbjörn Kornbakk och Micke Ljungberg var några tidigare gamla mästarbrottare. Många visste om dessa personligheter. Kanske inte deras bokstavliga meriter, men folk visste om deras existens. Idag är det inte många som känner till våra bästa brottare tyvärr, då den breda allmänheten inte följer våra aktuella brottares olika kanaler. Den linjära TVn har i stort sett helt slutat att visa brottning, utan nu är det mest streamade tjänster som brottningen får sin tv-tid. Men då måste man veta om att det arrangeras exempelvis ett EM i Budapest, eller VM i Zagreb? Om man inte har någon brottningsrelation alls, då kommer dessa mästerskap flyga ovetandes förbi. Folk har ingen aning, eftersom vi även idag ej heller har några direkta tidningar som folk läser längre. Om folk läser en tidning (papper eller på webben), så skrivs det om allt annat än just brottning.
Man kan undra varför det är så, med tanke på att brottning är en anrik OS-sport, och dessutom en sport som är oerhört stor i övriga välden? Många frågor, men tyvärr inga självklara svar.
FOTO: Bildbyrån. SM-prispallen från 1992 i Eskilstuna. Vinner mitt andra SM-guld. Silver Thony Johansson Varberg, brons Håkan Karlsten Varberg