Jag tycker om att utrycka mig genom att skriva. Vart mitt intresse för skrivandet bottnar i, det vet jag faktiskt inte. Jag är ingen person som deltagit i en massa skrivarkurser eller andra utbildningar som innefattar just skrivandets form, utan jag har bara någonstans själv hittat mitt sätt att utrycka mig. Att skriva betyder för mig att inte vara rädd. Jag tror faktiskt att många är rädda för att skriva, just för rädslan att göra fel. Stavfel, grammatikfel, formuleringar som är helt tokiga, jodå, där finns en massa fel som kan uppstå när en text väl ska presenteras. Jag själv gör många fel, och jag är helt säker på att där finns en massa språkpoliser som bedömer min text till punkt och pricka. Men oavsett dessa ”poliser”, så kommer jag fortsätta att skriva.
Jag gillar att tycka saker. Idrott, skola, träning, ungdomar, barn, mål, vinster, förluster, tänka rätt, ledarskap ja, listan kan göras hur lång som helst på saker där jag kan tycka en hel del om. Jag gillar att höja människor som är duktiga och framåt, men som inte alltid sätter sig själv i främsta rummet. Personer som innehar en klädsam blygsamhet. Människor som hela tiden framhäver sig själva, och som alltid ska synas, den typen kan jag bli innerligt trött på.
Att formulera en känsla. Klä orden med känsla. Få läsaren att kunna uppleva en känsla bara genom att läsa en text. Just detta tycker jag är intressant och tillfredsställande. Att beskriva idrott, brottning, vinster, förluster med klädsamma ord. Att få unga individer att vilja satsa på sin idrott genom att ta del av andra människors karriärer med hjälp av ordens beskrivning. För idrott handlar mycket om känsla. Just detta inspirerar mig, att just kunna formulera en känsla i ord. Låter väldigt tungt och flummigt, men det köper jag, och det står jag bakom till hundra procent. Låt mig vara flummig i mitt sätt att skriva. Jag kommer alltid att tala och skriva om idrott och känslor på mitt sätt.
Jag kommer fortsätta skriva artiklar/insändare när jag känner att det är ämnen som berör mig. Jag kommer fortsätta lägga mig i, även om vissa med all säkerhet säger: Nu får han väl ändå sluta! Jag vet också att där finns personer som gillar det jag skriver. Ibland kan jag få ett sms/mail, ja till och med ett telefonsamtal där folk visar sin uppskattning gällande olika ämnen som jag skrivit om. Dessa mail/samtal är oerhört stärkande. Det räcker med att en person säger: Fasiken va bra text du skrev häromdagen, bara fortsätt skriv”. Just den meningen räcker. Feedbacken behöver inte komma från flera hundra personer, utan det räcker mer än väl att orden kommer tex från grannen i området där jag bor för att jag ska fortsätta att skriva.