I mitten av 90-talet arbetade jag som fritidsledare på en skola i Malmö, en skola som heter Sofielundsskolan. Sofielundsskolan tillhör stadsdelen Seved. Skolan hade på den tiden strax över tusen elever, och de flesta barnen hade utländsk bakgrund.
Jag och min kollega (Djamel) hade en underbar tid på denna skola. Många fina elever som verkligen uppskattade vårt arbete, där vi än idag får uppskattning när ”gamla” elever kommer fram och hälsar och tackar för en fin period under deras skoltid. Deras uppskattningen är oslagbar.
När sommarlovet startade så hade vi ett tjugotal barn som besökte vår fritidsverksamhet under lovet. Vid ett visst klockslag, träffades vi utanför skolan med våra cyklar. Tillsammans cyklade vi sedan till Ribersborgsstranden som låg på andra sidan stan, för att vi där skulle bada och ha kul. Det var ett långt tåg av cyklar med barn från Bosnien, Libanon, Somalia, Irak, Iran ja alla länder var representerade när vi kom cyklande längs vägen i Malmö. Vi alla kände stolthet, och barnen var så himla glada för att vi skulle tillbringa en dag tillsammans på stranden.
På senare tid när jag och Djamel träffat på dessa elever i vuxen ålder, så har vi förstått att det inte var just badet som var det mest primära, utan det var samtalen. Det var samtal om livet, framtiden, sport, drömmar, ja allt vad som innefattar livet. Våra diskussioner visade sig vara väldigt uppskattade. Barnen fick prata om sina framtidsdrömmar, om livet i sig, och vi lyssnade alltid. Både jag och Djamel var alltid väldigt tydliga med att samtalstonen mellan barnen och oss alltid skulle vara med respekt. Vi tillät aldrig svordomar eller nedsättande ord i våra samtal. Ibland fick vi höja rösten om någon gick över gränsen, men oftast var respekten alltid hundra procentig.
Tänk om fler hade förstått att det är här allting börjar. Det är detta som många politiker eller folk i allmänhet inte förstår, när det alltid skriks och skränas om hårdare tag. Våra sommarutflykter var en stor del i det vi idag kallar för förebyggande veksamhet. Både jag och Djamel var en del i detta viktiga arbete. Vi var goda förebilder som alltid uppträde korrekt och ärligt mot både barn/ungdomar, och framförallt lärde vi barnen respekt mellan varandra.
Förebyggande arbete handlar om att bygga upp en tillit mellan barn/ungdomar och vuxna. Dessa barn hade tillit till oss. De visste att vi aldrig skulle svika dem. Att lotsa våra unga in i den vuxna världen. Att tala om värderingar, om vad som egentligen är viktigt i ett liv. Tala om riktig och ärlig vänskap. Att låta barn/ungdomar inse att materiella saker inte är det som symboliserar lycka i livet. Jag skulle kunna rabbla en massa saker som vi samtalade om under dessa ljuva sommardagar. Möten mellan barn, ungdomar och vuxna är grunden till mycket. Så en cykelresa till stranden kan faktiskt åstadkomma mer än vi tror.