Det blev några böcker som man läste nu i sommar. En av dem var en bok om MFFs store stjärna, Bo ”Bosse” Larsson. Boken är skriven av Jonny Ambrius och gavs ut 2007. Boken skildrar en av vår tids största idrottspersonligheter. En idrottspersonlighet som absolut inte ville vara i centrum utan gärna helst så osynlig som möjligt, och då menar jag utanför fotbollsplanen. Men han var stor den där Bosse. Stor i den bemärkelsen att varje gång MFF nämns, så är det fortfarande Bosse Larssons namn som nämns mest frekvent. Hans namn klingar sig starkast av alla MFF-profiler genom alla tider. I den värld som pågår för fullt, där girighet, pengar, ”slå sig för bröstet-mentaliteten”, skrytsamhet etc. får alltmer utrymme, så var det väldigt befriande att läsa om en man, en fotbollsspelare som under hela sin karriär hade båda fötterna på jorden. Han spelade, gjorde mål, och han var helt ointresserad av att framhäva sig själv.
Idag handlar (fotboll) MFF mest om hur mycket laget drar in i champions League – pengar. Det handlar egentligen inte så mycket om lagets karaktärer. För även om gemene man inte själv spelade fotboll under Bosses epok, dvs 60 – 70-talen, så visste alla ändå vem Bosse var. Folk kunde vara helt likgiltiga gällande fotboll eller annan idrott, men nog sjutton visste de vem den där herr Larsson var. Så är det inte idag. Profilerna har försvunnit, och spelarna bytts ut förjämnan. Spelarna styrs inte av en tillhörighet längre, utan mer av den som betalar mest och bäst. Jag förstår att unga spelare idag ser en möjlighet att kunna skapa sig en go framtid genom att spela i en klubb som betalar bra, och därmed kan säkra upp sin egna framtid rent ekonomiskt. Därför känns fotbollen idag alltmer som ett vinstdrivande företag, dvs det handlar mest om pengar. Dagens spelare behöver inte spela många år i en klubb som MFF för att sedan kunna titulera sig som miljonär. Bosse blev aldrig miljonär. I alla fall inte i kronor. Men han blev miljonär på många andra sätt.
Jag har sett klippet ett flertal gånger när Bosse Larsson ska göra den första avsparken på MFFs nya fotbollsstadion år 2009. Denne blyge man som stegar fram till mittplanen inför folkets jubel är så otroligt stort att se. Känns lite som att han inte förstår sin storhet. Tusentals åskådare skanderar hans namn. Han ser lite smått obekväm ut i sin huvudroll, men ändå säker på något vis. Han utstrålar en genuin ärlighet som tyvärr inte är en självklarhet idag. Skytteliga-kung (3 ggr), proffs, landslagsman, 2 ggr guldbollen-vinnare, varit med i 3 stycken VM. Han är stor Bosse, och han kommer alltid vara den största av dem alla. Oavsett vilka namn som kom efter, eller som är aktuella just nu, så kan ingen mäta sig med hans mångsidighet som spelare, kunnighet, men framförallt så kan inte många konkurrera med hans genuina och ärliga personlighet.