Det är inte ofta som jag tittar på en fotbollsmatch på TV. Egentligen aldrig, men när det väl handlar om EM eller VM, och givetvis när Sverige deltar, ja då visar man ju upp sin patriotiska ådra och medverkar i ett litet hörn. Det tråkiga med att titta på en fotbollsändning är att allt ska analyseras från höger till vänster av TV-panelens ”experter”. Det ifrågasätts, kommenteras, reflekteras, och de bedömer spelare, tränare, lag, motståndare, domare, ja alla som de kan bedöma bedöms. Analyserna är helt absurda när det diskuteras hur spelarna egentligen skulle spelat, sprungit, nickat, skjutit, passat, stoppat eller rentav krossat. Det mesta som diskuteras handlar i stort sett bara om tekniska detaljer och spelupplägg, och då mestadels om något är ”fel”.
Sverige möter ett lag/land som både är världsmästare, och dubbla EM-mästare (för inte allt för länge sen). Delar av panelens ”experter” vet inte hur det känns att spela i ett mästerskapsslutspel. Finns inga egna mästerskapserfarenheter som de kan dela med sig utav, utan alla deras spekulationer och antydningar är gissningar till hundra procent. De har inget hum om vilka påfrestningar det innebär att spela i ett mästerskap. Nervositet, förväntningar från andra, egna förväntningar, press utifrån etc. Detta är bara några av de känslor som spelas upp i ens register när ett mästerskap nalkas. Därför blir jag lite smått provocerad när jag hör delar av panelens ”experter” som delar ut käftsmällar till höger och vänster, och talar om för oss i TV-sofforna hur spelarna skulle gjort, och inte gjort. Nä, lite mer ödmjukhet hade varit på sin plats från vissa av TV-panelens gäster. Nu bjuds det ibland in tidigare mästerskapsspelare i studion under vissa matcher, vilket gör att sändningen får till sig en viss substans av trovärdighet.
Sverige mötte som sagt en världsnation i deras premiärmatch. Sverige är (i dags dato) inte en världsnation i fotboll, men ett lag som inte är helt lätt att besegra. Om man ska jämföra Sveriges insats i en brottares perspektiv, så gjorde Sverige en ”handledsmatch”. Det vill säga Sverige gick och höll i en arm/handled under hela matchen, och ville inte på något sätt uppvisa någon form av offensiv vilja. En brottare visar aktivitet och välvilja när man med öppna armar vill in under motståndarens armar för att därmed söka vinstgivande grepp. En offensiv brottare vill vinna på fall, och inte dra sig tillbaka och vara defensiv och då exempelvis hålla i en handled. Spanien ville få Sverige på fall och spelade därför öppen fotboll. Man kan ha många synpunkter på Sveriges spel. Men hur hade det gått om Sverige spelat med en mer offensiv inställning? Man måste välja sina strider, och så även inom idrotten. Mot vissa motståndare är man mer kastvillig och offensiv, och mot andra väljer man en mer defensiv linje. Finns inget som är rätt eller fel, men givetvis mer upplyftande för matchens åskådare om spelet/matchen är mer offensiv från båda parter.
Sverige klarade 0 – 0 mot en mästarnation. Om Sverige gör det med flaggan i topp, det får spelarna och ledarna själva bedöma och utvärdera. Sverige visade lagmoral, styrka och lojalitet vilket gjorde att Sverige orkade stå emot VM och EM-mästarnas framfart och påtryckningar. Med skicklighet och en viss gnutta tur, klarade Sverige bemästra denna svåra situation. Det kommer med all säkerhet bli mer ”handledsfotboll” från Sveriges sida, och givetvis fler bedömningar och analyser av TV-panelens ”experter”. Men Sverige är starka och svåra att ta sig an och möta för i stort sett alla lag. Svenska laget kanske inte uppvisar/spelar den allra roligaste fotbollen, men deras moral och samarbete tycker jag får högsta betyg.