Sveriges bästa idrottsman genom alla tider, Björn Borg (enligt en röstning på idrottsgalan en gång i tiden), fyller i år pensionär, dvs 65 år. Denne gigant som b.la. vann sex titlar i Frankrike (Franska öppna mästerskapet på grus), fem raka Wimbledon segrar (VM på gräs), och mer därtill. Borg, en mytomspunnen man som verkligen gick sin egen väg. Han var stor på många sätt och vis, och inte bara för att han vann så himla mycket, utan mer för att han var den han var, dvs en person med en viss mystik. Nu när han fyller 65 så diskuteras och analyseras Borgs karriär på alla möjliga håll och kanter. Man försöker hitta, få ett svar varför han en gång var så stor. Det har skrivits massvis av böcker om honom, spelats in filmer och dokumentärer, allt för att kunna avlägga ett svar på hans storhet.
Jag vill påstå att det inte var några tekniska färdigheter som gjorde Borg stor, utan mer hans oerhörda vilja. Hela hans stil som människa framhäver en person som verkligen visste vad han ville. Det fanns absolut inget/ingen som kunde påverka honom på ett eller annat sätt, utan han hade bestämt sig för vad han ville, och vad han skulle göra. En av Borgs första och största meriterade motståndare var Nya Zeeländaren Onny Parun, som då mötte en 15 årig Borg i en Davis cupmatch 1972. Parun säger att Borgs största styrka var hans mentala säkerhet. Och jag tror att detta är sant till hundra procent. Många gånger tror jag att vi inom idrottssverige lägger ner alldeles för mycket tid på att träna och analysera teknik (oavsett sport), än att träna vår mentala hälsa. Det frossas i tekniska detaljer redan i tidig ålder, vilket gör att vi glömmer bort att det viktigaste en idrottsman måste ha med sig är rätt inställning till sin idrott.
Har vi rätt inställning, ja då kan man nöta och träna på ett helt annat sätt, vilket i slutändan medför att vederbörande blir ruggigt bra i sin genre. Det är för mycket tjafs om tekniska detaljer, vilket många gånger gör att idrottsmän/kvinnor tröttnar. Man låter inte barnen/ungdomarna själva få hitta sina tekniska färdigheter, utan man vill att alla ska förhålla sig till samma mönster. Tänk om Borg hade lyssnat för mycket på andra. Då hade han med all säkerhet aldrig kommit fram till att han skulle spela backhand med en tvåhandsfattning. Det är bra att lyssna och ta del av andras erfarenheter, men unga idrottsutövare måste även själva skapa sig en egen identitet, egen syn med allt vad det innebär. En egen stil helt enkelt. Allt behöver inte vara tekniskt rätt till hundra procent, utan det viktigaste är att man har knäckt den mentala koden. Koden att man vill vinna.
Tänk om alla nya kockar enbart skulle följt gamla recept från förr. Tänk om inte nya kockar hade fått skapa sina egna recept? Man måste våga vara sig själv, och gå sin egen väg. Björn Borg visste vad han ville, och ingen kunde påverka honom med att säga att de han gjorde var fel. Fanns säkert många som försökte påverka honom negativt, man han sket fullständigt i dessa ”förståsigpåare”. Det finns för många idag som tror sig ha facit. För många som inte låter unga idrottsutövare få vara sig själva, och skapa sin egen idrottsidentitet och stil.
De kändaste konstnärerna målar inte de rakaste linjerna. Ibland (oftast) är det motiv som är väldigt svåra att beskriva. Dessa konstnärer har skapat sin egen stil, sitt eget uttryck, vilket gjort att de har blivit framgångsrika. De har inte följt ett inrutat mönster, utan de har skapat helt fritt. Sveriges idrottsledare och tränare måste låta barnen och ungdomarna få skapa sin egen plattform. Lär de att hitta rytmen, känslan, men framförallt glädjen till att påverka sin egna karriär. Allt behöver inte vara tekniskt fulländat. Vår nyblivne pensionär är ett stort bevis på att detta var möjligt. Han var fenomenal på många sätt och vis. Men störst av allt, han var orubblig i sina tankar. Han visste vad han ville, och det var de som gjorde honom till den största.
FOTO . BILDBYRÅN