Precis så lät det häromdagen när Marcus Wendt, Sveriges astronaut åkte upp i rymden i en Falcon 9 raket från Cape Canaveral i Florida. Det måste vara många tankar som rört sig i huvudet hos den 43-årige astronauten inför detta gigantiska ögonblick. Som tredje svensk genom alla tider, så for han då upp i rymden tillsammans med sina kolleger. Ett av hans största mål var nu på väg att besannas. Det har varit mycket planering på vägen med åratals träning bakom sig. Ingenting har bestämts på en vecka, utan han har en gedigen utbildning bakom sig med träning och åter träning i alla dess märkliga konstellationer och kombinationer. Två svenskar har tidigare varit uppe i rymden före Wendt, och det är Christer Fuglesang och svensk/amerikanskan Jessica Meir. Han är alltså tredje svensk som får ta del av detta prestigefyllda uppdrag att åka till rymdstationen ISS, MEN, det ligger som sagt mycket arbete bakom innan han satte sig för att höra och ta del av den omtalade nedräkningen innan farkosten for upp i rymden. Det är lätt att glömma bort just den ”lilla detaljen”, eller?
Att vinna medaljer (EM, VM eller OS-medalj) är också själva toppen av ett isberg i det stora hela. Det ligger så oändligt mycket träning bakom den slutgiltiga medaljen, den medalj som alla andra ser och tar del av. Världen tar del av Marcus Wendts rymdäventyr just nu, men vi har inte sett alla de timmar som han har lagt ner på att förbereda sig inför denna resa (medaljmatch). När idrottaren står i en mästerskapsfinal, då är det år av förberedelser som ska upp till ytan, och som ska nyttjas för att nå sin klimax. Ingenting får gå fel, utan det gäller att hela tiden vara på helspänn och leverera alla dess detaljer som man tränat och förberett sig för under flera år.
Att tävla på högsta internationella nivå, oavsett idrott, kan med lätthet jämföras med Marcus Wendts rymdresa. Vi som står vid sidan av, ser bara Marcus Wendts medaljmatch (resa), och inte hans oerhörda förberedelser. Likaså är det med våra yppersta idrottsstjärnor. Vi ser bara medaljen som utövaren får runt halsen, och deras titel: europamästare, världsmästare eller olympisk mästare, men arbetet bakom får gemene man mycket sällan tillgång till. Många vet inte vad som krävs för att nå stora mål, utan mycket blir som sagt bara till en gissning.
3, 2, 1, 0 domarens visselpipa ljuder högt för att markera att matchen är slut. Signalen signalerar att du har blivit mästare. Tänk Er den känslan. Alla träningstimmar som man har bakom sig, all svett, alla tårar, all tidigare frustration över matcher som man varit missnöjd med, känslan av att jag nu är bäst, jag kunde trots alla brokigheter på vägen, jag gav aldrig upp. Allt det jag trodde på blev till verklighet, och ”lilla” jag levererade något som egentligen bara jag själv var helt övertygad om att kunna göra.
Marcus Wendt kommer tänka exakt samma när han landar på jordens yta om någon vecka. Han kunde, och han gjorde det. Hans träning gav resultat, och han kan nu titulera sig som tredje svensk som varit i rymden. Marcus Wendt är helt enkelt en mästare.