Att vinna medalj på ett EM, VM eller OS är få förunnat. Det är givetvis mer vanligt att aldrig vinna en medalj, än att hemföra en medalj. Vissa vinner flera medaljer under sin karriär, medan andra ”bara” lyckas vinna en. Fast oavsett en eller flera så är känslan densamma, det vill säga en känsla som aldrig kan beskrivas fullt ut, utan den måste själv upplevas. Men eftersom gemene man aldrig vinner någon/några medaljer, då måste det till en förklaring på något sätt, vilket inte är helt lätt att återberätta.
Men vad är då själva värdet i att vinna en internationell medalj?
Medaljens värde rent material/pengamässigt är i stort lika med noll. En OS-medalj på Tradera kanske är värd några extra kronor, men det är absolut inga astronomiska summor. Värdet i sig är alltså inte den bokstavliga medaljen man får, utan värdet är själva bedriften som ligger bakom. Att man som idrottare har lyckats med något så svårt, att först och främst ha nästlat sig in i den yppersta eliten, och därefter även levererat en medalj. Medaljens utseende spelar heller ingen roll, utan det är framgången bakom som är det mest primära. Att köpa sig en medalj ger ju ingen effekt, utan effekten får du när du har gjort jobbet, och när du väl står på pallen.
Bedriften att vinna en internationell medalj är alltså väldigt svår. Förutom tekniska kunskaper, fysisk/mental styrka, så är medaljen bara ett kvitto på själva bedriften. Att leverera resultat under press är alltså inte helt enkel, och det är just den delen som skiljer yppersta elit, med övrig elit. Det är en svårighetsgrad som heter duga och som inte är någon självklarhet. De flesta idrottare ger upp, just för att pressen blir för stor, och för att det inte finns något tålamod med att invänta sin tid. Först måste det till en enorm träningsintensitet i en satsning, och den uppoffringen är det inte många som mäktar med. För även om du gör alla rätt rent träningsmässigt så ger det ingen garanti för framtida idrottsmedaljer på högsta nivå. Det är inte som vilken formell utbildning som helst där du efter 4 – 5 års studier innehar en titel som du pluggat till. Idrotten är inte lika enkel, utan en satsning på sin idrott är en chansning som i bästa fall kan leda till en EM, VM eller OS-medalj, men för det flesta blir det noll utdelning.
Du kan alltså inte köpa eller hitta några andra genvägar för att nå EM, VM eller OS-medaljer. ”Ja, men det finns ju vissa som dopar sig, det är väl fusk?” Absolut, det är det grövsta sveket en idrottare kan utsätta sig för, genom att stoppa i sig otillåtna preparat för att nå framgång. Fast oavsett preparat, så ger ju dessa substanser ingen garanterad medalj heller, utan den fuskande idrottaren måste trots detta göra jobbet med att träna och tävla. Låt säga att en idrottare fuskar sig till sina medaljer. Han/hon lyckas vinna både EM, VM eller till och med OS-medaljer, och just där kan man då ställa frågan var själva värdet finns i en sådan medalj? Om en fuskare har noll när det kommer till rent samvete, och dessutom lider av mytomani, då kan väl personen i fråga vara någorlunda stolt över sin/a fuskande medalj/er. Men om en person är någorlunda normalt funtad, då kommer det inte finnas något värde i en fuskande medalj, utan det enda värdet kommer bli det sammanlagda skrotvärdet av de inhämtade medaljerna. Själva bedriften bakom kommer tappa allt sitt värde.
Kontentan av det hela är att prestationen bakom är själva värdet i en medalj på ett mästerskap, och inte den bokstavliga medaljen i sig, och framförallt inte framgång genom fusk. Att förlita sig på fusk är ingen bra strategi att luta sig mot. Fusket kommer inte kunna bidra till något gott i framtiden, utan känslan kommer bara vara tom och väldigt eländig.